Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällen mitt nya avsnitt, där den öppna terrängen här och där
avbröts av skogsdungar med präktig tallskog. Området framför mig
var tomt på fiender, men från grannavsnittet till höger hördes häftig
eld. Jag klev upp till eldledningsplatsen, en väderkvarn, som stod i
telefonförbindelse med en annan dylik, där artillerikommendören
fattat posto. Denne beskrev för mig vad han såg:
— De våra drar sig tillbaka... hela kedjor förföljs av tyskarna
hack i häl... de grips av panik... soldaterna kastar sina vapen,
sina stövlar... de springer för livet... flera hundra har redan fallit
i fiendens händer... tyskarnas högra flygel passerar en skogsdunge...
vid skogsbrynet syns hästar... det ser ut som om man ställde upp
till attack... nu anfaller de i tyskarnas flank och rygg... full
framgång... fienden hejdas och vänder om... han flyr... fångarna
befrias!
Om en stund kunde också jag se tyskarna retirera. Detta var
resultatet av en väl förberedd attack, utförd av en av mina
kosacksotnjor under överstelöjtnant Smirnovs ledning. Framgången kunde
dock ej utnyttjas, ty då mitt första regemente hann fram var det
redan så mörkt att det ej fick tag på fienden.
I ett telefonogram samma kväll framförde XXXIX Armékårens
chef, general Stelnicki, sitt tack för dådet, vilket »räddat armékåren
från fullständig katastrof». Som motvikt till generalens ärliga
medgivande av en brydsam belägenhet må framhållas, att kommendören
för det infanteriregemente, som räddats tack vare kosackernas
oförvägna attack, tog äran åt sig och vägrade att ge överstelöjtnant
Smirnov ett intyg på att dennes ingripande avgjort striden.
Härefter övergick kampen till ett två veckor långt ställningskrig.
Efter en del omgrupperingar återupptogs offensiven i början av juli
på Luckavsnittet, och vid månadens slut gingo alla general Brusilovs
arméer till angrepp. I Galizien noterades stora framgångar, men i
riktningarna Kowel och Vladimir-Volynsk, där fienden hunnit
uppbygga ett starkt försvar, gick han till motangrepp med friska
krafter. Striderna pågingo till den 12 augusti.
Under dessa kampveckor kastades min division, som fortfarande
var underställd 8. Armén, från avsnitt till avsnitt för att avveckla
kriser eller gå till aktion, där lokala framgångar tycktes erbjuda
möjligheter till en djup framstöt. Däremellan fingo vi smaka på
försvarskrig i skyttegravar. Huru påkostande denna period än var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
