Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed var hela Bukovina erövrat. Sett mot bakgrunden av arméns
skick föregående höst var resultatet av vinterns målmedvetna arbete
obetingat förtjänt av erkännande, icke minst i betraktande av den
verkan offensiven haft på krigföringen på andra europeiska fronter.
Österrikarna inställde nämligen sin lovande frammarsch på den
italienska fronten, och trycket mot den franska frontens mest utsatta
avsnitt vid Verdun avtog. Det faktum att sammanlagt 24 tyska
divisioner från Frankrike kastades till östfronten, skapade ett
gynnsamt utgångsläge för den fransk-brittiska framryckning som
inleddes den 1 juli vid Somme.
Som en indirekt följd av Brusilovoffensivens framgångar får
även betraktas Rumäniens beslut i slutet av augusti 1916 att ansluta
sig till ententemakterna — ett mål, som deras diplomater ihärdigt
arbetat på. Om detta var ett ryskt intresse ur militär synpunkt, kunde
emellertid med skäl ifrågasättas. Rumänien hade underlåtit att
upprätta en stark försvarsmakt. Dess armé räknade blott tio aktiva och
tio reservdivisioner. Befälskadrarna voro otillräckliga och svaga,
och arméns utbildning och utrustning i samma stil. Denna nya
allierade skulle nu säkra de ryska arméernas vänstra flank.
Det skulle ej dröja länge förrän de, som företrätt åsikten att ett
neutralt Rumänien hade varit Ryssland till större nytta, fingo rätt.
Centralmakternas koncentriska offensiv över Karpaterna och i
Dobrudscha ledde till att hela Valakiet med huvudstaden Bukarest,
liksom även Dobrudscha, innan året var till ända gingo förlorade.
Redan på ett tidigt stadium hade Rumänien anhållit om rysk hjälp,
och i den mån den tysk-österrikiska offensiven fortgick måste denna
hjälp få allt större proportioner. På vårvintern 1917 stego de ryska
undsättningsstyrkorna på den inemot femhundra kilometer långa
rumänska fronten till icke mindre än 36 infanteri- och 6
kavalleridivisioner. Detta betyder att den ryska armén då detacherat närapå
en fjärdedel av sin styrka till Rumänien och stod så gott som utan
reserver. Härtill kom att Ryssland hade att stå för den rumänska
arméns förplägnad och materielförsörjning, och att dess eget
strategiska läge försvagades undan för undan. Ett skolexempel på att
svaga bundsförvanter äro till mera skada än nytta!
Bland de på senhösten 1916 till Rumänien förflyttade styrkorna
befann sig också min division, som i slutet av november bröt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
