Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionen bryta ut även i Rysslands forna huvudstad. Sittande i
en öppen släde vid Brestska järnvägsstationen, där jag tjuguett år
tidigare i spetsen för min pluton bevittnat det tragiska efterspelet
till kröningsfestligheterna, såg jag det första demonstrationståget i
Moskva med röda fanor och baner draga fram längs den väg den
lysande kröningsprocessionen på sin tid hade tagit, men i motsatt
riktning.
I Moskva nåddes jag av budet att tsaren den 15 mars hade abdikerat
och avsagt sig rätten till tronen även för sin sons del, för att i stället
överlåta den till sin broder, storfurst Mikael. Att denne skulle
övertaga statsskeppets roder gav en stråle av hopp, men innan jag
lämnade Moskva den 17 blev det bekant att även storfursten abdikerat.
Vid min framkomst till Kiev hade revolutionen hunnit även dit.
När jag åkte förbi Stolypinstoden, såg jag att den strama herrn fått
finna sig i att bära röd halsduk.
På väg söderut för att förena mig med min division sökte jag
upp general Sacharov, som kommenderade de ryska trupperna i
Rumänien. För denne, som var känd som en beslutsam och myndig
ledare, redogjorde jag för mina intryck från Petersburg och Moskva,
uppmanande honom att ställa sig i spetsen för en motrörelse.
Generalen ansåg dock tidpunkten för ett dylikt företag ännu ej vara
kommen.
När jag kom fram till fronten var det lätt att se, att mycket hade
hänt under de få veckor jag varit borta. Revolutionen hade spritt
sig som en löpeld: Sovjets beryktade första dagorder, som
ursprungligen gällt endast huvudstadens garnison, tillämpades redan och
disciplinen var stadd i upplösning. Anarkin tilltog sedan
interimsregeringen utfärdat ett manifest, i vilket den förkunnat yttrande-,
press- och församlingsfrihet ävensom strejkrätt, med tillämpning
också vid truppenheterna »i den begränsning tjänsten tillät».
Krigsrätten och dödsstraffet upphävdes. Följden var att upprätthållandet
av den militära lydnaden blev allt svårare — en chef, som gjorde en
ansats därtill, riskerade livet! Det hörde till ordningen för dagen
att soldaterna egenmäktigt togo permission eller helt enkelt
deserterade. I slutet av april beräknades antalet desertörer till en miljon man.
De flesta av dessa voro bönder, som skyndade hem för att hålla sig
framme vid den utlovade uppdelningen av de stora jordegendomarna.
Förbrödring med fienden blev en allt allmännare företeelse. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
