Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i princip hade utsetts till basområde för den stundande
frihetskampen.
Militärkommitténs uppfattning av de röda gardenas styrka var
vag, men så mycket var säkert, att organisationen hade vuxit
betydligt sedan storstrejken. I december hade den röda ledningen
genomfört en distriktsindelning som bas för en kommande mobilisering.
Vapen och ammunition hade de röda gardena efter hand utrustats
med som en följd av förbrödringen med den ryska soldatesken,
och i sista hand erbjödo de ryska förråden en garanti för att resterande
behov kunde fyllas i en handvändning. Den största faran låg dock i
det faktum att ryska trupper befunno sig i landet. Dessa utgjordes
av XLII Armékåren med stab i Viborg, förutom
fästningsbesättningar, kustartilleriavdelningar, gränsvaktsenheter med flera avdelta
truppförband. Därtill kom huvuddelen av Östersjöflottan,
stationerad i Helsingfors. Truppernas totalstyrka torde i januari 1918
uppgått till omkring 40.000 man.
Det förtroende jag till en början trott mig kunna hysa till
Militärkommitténs möjligheter att utföra systematiskt organisationsarbete
undergrävdes till en del redan första gången jag deltog i dess
sammanträden. Under kollegiala former upptogos de mest skiftande
frågor till behandling. Ju längre det led, dess klarare insåg jag att
kommittén ej var situationen vuxen, och dess större blevo mina
betänkligheter mot att deltaga i ansvaret för dess åtgöranden.
Vid det tredje sammanträdet mognade min tvekan till ett
beslut att utträda ur kommittén. Till behandling upptogs en
rapport från en skyddskårschef, som meddelade att han noga
undersökt möjligheterna att intaga ett kustfort för att komma över
ryssarnas vapenförråd och kommit till slutsatsen att företaget var
utförbart, varför han ärnade sätta planen i verket.
Kommittémedlemmarna verkade förlägna. Ingen begärde ordet, och efter en stunds
tystnad bordlades ärendet. Därefter diskuterades några obetydliga
kreditfrågor, i vilka alla medlemmar uttalade sig. Då ordföranden
kort därpå förklarade mötet avslutat, begärde jag ordet. Tackande
för kommitténs förtroende meddelade jag, att jag ej längre ansåg
mig kunna deltaga i dess arbete, så mycket mer som mitt medlemskap
kunde ge anledning till tron att den ledning den presterade
motsvarade min uppfattning av lägets krav. Kommittén hade offrat tid och
intresse på oväsentliga frågor, men då det gällt att taga ställning
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>