- Project Runeberg -  Minnen / I. 1882-1930 /
231

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De följande rapporterna tydde på att förhoppningarna voro på
väg att infrias. Den 13 februari nådde Nystadskåren under ledning
av kapten Fabritius den åländska huvudön, där några ryska
avdelningar och kustfortbesättningar snabbt avväpnades och ett rikt
krigsbyte togs, bland annat åtta kanoner. Ålänningarna hälsade
kåren, där denna drog fram, som befriare från det ryska väldet och
togo omedelbart itu med att uppställa egna skyddskårer.

Innan rapporterna om företaget bragt klarhet i läget, hade jag
den 13 februari instruerat vår beskickning i Stockholm att sända
några ålänningar med lokalkännedom till högkvarteret för att
konferera med mig. Samtidigt hade jag låtit beskickningen veta, att »ingen
Ålandsoperation får företagas annat än efter av mig godkänd plan»,
och givit kåren telegrafisk order att kvarstanna på Åland.

Händelsernas utveckling skulle emellertid snart röna inflytande
av en överraskande faktor — svenska regeringens ingripande. Den
13 februari hade den av beskickningen hyrda ångaren Hero avgått
från Stockholm, medförande frivilliga, vapen och ammunition.
Trots att vederbörligt tillstånd inhämtats av myndigheterna,
stoppades fartyget i svenska skärgården. Denna åtgärd var en följd av att
regeringen hade beslutit sända en expeditionskår till Åland »för
att hindra våldsdåd mot skärgårdens fredliga befolkning». Den 15
fick kapten Fabritius veta att ett svenskt pansarskepp och två andra
fartyg hade kastat ankar vid Eckerö och att en officer var på väg för
att inleda förhandlingar om ömsesidig evakuering. På grund av
meddelandet förlängdes det vapenstillestånd i och för utbyte av
fångar, som hade slutits mellan Nystadskåren och den ryska
militären. Men sedan ett alarmbud hade ingått om att ett
rödgardistdetachement från Åbo i strid med vapenstilleståndsvillkoren var på
väg till Åland med isbrytaren Murtaja, bröt kapten Fabritius
vapenvilan.

Därpå gick kåren den 17 februari till anfall mot den ryska
garnisonen i Godby. Efter en häftig strid tvungos ryssarna att nedlägga
vapnen. Nystadskåren hade därmed på ett avgörande sätt befäst sin
ställning på norra Åland och var uppfylld av mod och tillförsikt.
Två dagar senare, den 19 februari, utkämpade kåren sin största strid,
då en koncentrisk attack, som den från Åbo anlända
rödgardisttruppen jämte ryska avdelningar riktade mot Godby, tillbakaslogs med
fullständig framgång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 21:07:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/1/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free