Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande framställning av dess förlopp, vilken i väsentliga stycken
avviker från den av överstelöjtnant Thesleff publicerade.[1]
Då jägarnas äldsta (majorerna) av överstelöjtnant Thesleff fått
höra, att jag ej var benägen att antaga deras plan, hade detta
framkallat en viss besvikelse i den ungdomliga skaran, även om missnöjet
främst hade gällt uppskovet med beordrandet till fronten. En dag
hade Thesleff låtit sammankalla majorerna för att informera dem om
situationen, som var »oroväckande». Han lät därvid förstå att han
bakom de argument, som i högkvarteret hade anförts mot deras
plan, tyckte sig skönja andra, outtalade. Överbefälhavaren var ingen
tyskvän och unnade icke de i Tyskland utbildade jägarna
framträdande roller. Den i högkvarteret uppgjorda, onödigt omfattande
plan, som man låtit Thesleff se, gick ut på att skapa en
organisation, inom vars ram jägarna skulle tilldelas idel subalterna
befattningar under kommendörer, vilka icke tillhörde deras krets. Denna
framställning var givetvis ägnad att framkalla misstro och oro.
De upphetsade sinnena fattade dock eld först då Thesleff antydde,
att man i högkvarteret förlorade tid på att utarbeta en
arméorganisation, som icke motsvarade fiendens mycket begränsade
tillgångar. Med den brigad jägarna själva tänkt sig uppställd, kunde
motståndet utan tvivel brytas. Ja, Thesleff var böjd för att tro, att man
ej ens vore absolut tvungen att uppställa den tilltänkta brigaden för
att intaga Tammerfors — detta kunde i värsta fall göras av den
redan existerande bataljonen, sådan den anlänt till Vasa! Thesleff
hade nu gjort vad han kunde för jägarna. Därest dessa ej önskade
finna sig i högkvarterets dispositioner, borde de taga sin sak i egna
händer.
Dessa ord hade haft den effekt som torde ha åsyftats. Jägarna
önskade tala med någon av regeringens medlemmar. Då de upplystes
om att några senatorer just stodo i beråd att avresa till högkvarteret
med tåg, skyndade skaran till järnvägsstationen, där frågan togs upp
med Vasasenatens tillförordnade ordförande Renvall och andra
regeringsmedlemmar. Upphetsade och andfådda som jägarna voro,
sade min interlokutör, hade de måhända framfört sitt ärende i mindre
välvalda ordalag. Tre av dem, majorerna Jernström, Gadolin och
Heinrichs, begåvo sig emellertid, på antingen senator Renvalls eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
