Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Savolaxgruppen mellan Päijänne och Saimen under ledning av
generalmajor Ernst Löfström, samt
— Karelska gruppen mellan Saimen och Ladoga under jägarkapten
Aarne Sihvos befäl.
Än så länge voro vi hänvisade till defensiv. Av denna anledning
varnade jag cheferna för de operativa grupperna för att låta locka
sig till offensiva företag ens i liten skala. Sådana fingo företagas
endast med överbefälhavartens tillstånd. I detta såväl den strategiska
som taktiska defensivens tecken förflöt den närmaste tiden.
Det var hög tid att fronttrupperna ställdes under enhetlig
ledning, ty inom kort skulle deras uthållighet sättas på hårt prov. Under
förra hälften av februari hade ryssarna och de röda utan framgång
riktat ursinniga angrepp mot flera av den vita frontens
nyckelställningar. Den 21 var fienden färdig att med en anfallsstyrka på
omkring 10.000 man inleda en offensiv i större skala, vars strategiska
mål var linjen Jyväskylä—Haapamäki—Kristinestad. Hälften av
fiendestyrkan insattes mot det centrala avsnittet Filpula—Ruovesi,
där målet Haapamäki lockade. Redan den 25 februari var det dock
uppenbart att denna första rödryska offensiv i större stil misslyckats.
Samtidigt med anfallsföretagen i Satakunda och Tavastland
inledde de röda också i Karelen en offensiv, vilken dock skulle bli
betydligt långvarigare. Sedan nya ryska avdelningar uppsatts i
Petersburg och de röda gardena förstärkts med vapen och
ammunition, gick en styrka på sammanlagt 10.000 man till attack mot
Vuoksenlinjen. Tyngdpunkten i anfallet riktades mot Antrea-avsnittet.
Då det karelska försvaret förfogade över knappa 2.000 man, var
faran överhängande. Trots att reserver icke kunde avstås från andra
fronter lyckades den karelska gruppen dock tillbakaslå alla angrepp,
en prestation som hör till frihetskrigets bästa. Den 11 mars ebbade
också offensiven i Karelen ut. Ej heller här hade den vita fronten
rubbats.
Det faktum att den röda offensiven avvärjts på alla fronter visade
att skyddskårstrupperna vunnit i styrka och sammanhållning.
Framgången hade ställt hårda krav på det fåtaliga försvaret, som först i
sista ögonblicket fått sin beväpning förstärkt med de vapen som
just anlänt från Tyskland. Tid hade saknats att öva manskapet i
deras bruk, men finnens medfödda krigaregenskaper och vanan att
hantera jaktvapen hade också nu fått ersätta vad som brast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
