Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västra och mellersta frontavsnitten. Ledningen av trupperna i
Karelen utövades nämligen i praktiken av den ryska armékårsstaben
i Viborg i samråd med distriktsstaben i Petersburg. Denna
avsaknad av enhetlighet i ledningen återverkade självfallet menligt på
krigföringen, så mycket mer som en uppsjö av kommittéer och
staber hade sitt ord med i laget.
Under dessa kritiska februariveckor arbetades det intensivt
bakom den vita fronten. Det gällde att samla krafterna för att kunna
rycka till sig initiativet, slå den röda »nordarmén», definitivt avvärja
hotet mot Haapamäki och intaga Tammerfors. Fronttrupperna voro
emellertid hårt ansträngda efter avvärjningsstriderna och bundna
av sina defensiva uppgifter. Därtill kom att organisationen av
artilleriet icke var slutförd. Det värnpliktiga jägarinfanteriet fanns ännu
ej till, ty först vid månadsskiftet februari—mars skulle
uppbådsfolket inställa sig. Mycket talade sålunda mot en offensiv. Ännu flera
voro dock skälen för en sådan.
Förutom att skräckväldet och hungern i södra Finland manade
till snabba åtgärder, visste jag att hektiska förberedelser för en
offensiv voro i gång på den motsatta sidan. Högkvarteret beräknade att
fiendens styrka mellan Bottniska viken och Päijänne inom kort
skulle uppgå till 25.000 man. Våren närmade sig, och menföret
skulle snart inkräkta på truppernas rörlighet. Efter islossningen
skulle de öppna sjöarna och vattendragen underlätta motståndarens
försvar. Med beaktande av dessa omständigheter gav jag den 27
februari order om att förberedande åtgärder skulle vidtagas för att vi
från mitten av mars skulle vara redo att övergå till offensiv.
Till de ovan uppräknade påskyndande faktorerna sällade sig några
dagar senare en av helt annan art. Den 3 mars blev jag nämligen av
senaten per telefon underrättad om att den tyska krigsledningen på
finska regeringens anhållan lovat intervenera för att »kuva upproret i
Finland». En svensk officer, som var närvarande vid detta tillfälle,
har senare vältaligt vittnat om min bestörtning och harm vid
mottagandet av detta budskap. Huru var något dylikt möjligt, tvärt
emot senator Svinhufvuds bestämda löfte till mig, och huru hade
det hela gått till?
Huru skulle man över huvud förstå det faktum att en regering
först går med på att utse en överbefälhavare, vars oeftergivliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
