Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmattade för att taga upp striden med den eldkraftiga fienden, som bet
sig fast i stenhusen och slöt en stark försvarsring kring staden.
Den 26 mars på kvällen tedde sig läget kritiskt. Fienden hade
inlett undsättningsanfall över Lempäälä, och från området mellan
sjöarna Roine och Päijänne inrapporterades uppmarsch av betydande
styrkor. Ännu större styrkor väster om Tammerfors hotade Gruppen
Linder i ryggen. Från Karelen ingingo nya alarmbud; major Sihvo
rapporterade att han icke längre kunde svara för att Vuoksenlinjen
höll, såvida han icke erhöll förstärkningar.
För att kunna möta uppkommande kriser hade jag nödgats ge
order om att 1. och 2. Jägarregementena, sammanförda i 1.
Jägarbrigaden, skulle göras redo för uppbrott till den 27 mars. Dessa båda
regementen och Svenska brigaden voro mina enda reserver och deras
användning tycktes ge anledning till ivriga diskussioner i min
omgivning. Man övervägde huruvida dessa förband skulle kastas in vid
Tammerfors för att påskynda ett avgörande, i vilket fall vi riskerade
en allvarlig motgång i Karelen, eller om Karelska gruppen skulle
undsättas med en måhända långvarig belägring av Tammerfors som
följd.
För mig tedde sig ett snabbt avgörande vid Tammerfors som den
enda godtagbara lösningen. För att framtvinga ett sådant avgörande
måste alla tillbudsstående krafter koncentreras. 1. Jägarregementet
underställdes därför överste Wilkman och Svenska brigaden överste
Wetzer, medan 2. Jägarregementet beordrades fram till Kangasala
för att utöka min reserv. Den 28 mars skulle ett nytt försök göras
att kuva Tammerfors. Karelska gruppen fick blott ett batteri, likaså
Savolaxgruppen.
Denna dag, »den blodiga skärtorsdagen», föllo de segt försvarade
ställningarna kring Tammerfors, varefter Gruppen Wetzer arbetade
sig fram till själva stadsgränsen. 2. Jägarregementet, som fått lov
att insättas i anfallet, bestod sitt eldprov på ett glänsande sätt, men
flera av dess kompanier förlorade i kampen mer än hälften av sin
styrka. Hårdast drabbades befälet och underbefälet, som med
enastående personligt mod ryckte det värnpliktiga manskapet med sig.
Denna prestation var så mycket märkligare, som den gjordes efter
blott tre veckors snabbinstruktion. Ej mindre tapperhet och
anfallsanda visade Svenska brigaden, vars oförskräckta anfallsledare,
löjtnant F. V. Bennich-Björkman, stupade i spetsen för sina män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
