Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detaljer. Efter det jag diskuterat planerna med major Sihvo och hans
stabschef, kapten Hägglund, var mitt beslut att utföra operationen
fattat. Det var på återvägen från Karelen jag kallade generalmajor
Löfström till Pieksämäki station den 6 april på morgonen och gav
honom uppdraget att övertaga befälet över Östarmén. Mitt under
vårt samtal ingick bud om att Tammerfors fallit.
I den högkvattersorder, som utgick till generalmajor Löfström
den 7 april, utstakades operationen såsom följer:
Eder allmänna uppgift är att tillsvidare förhindra fientlig framryckning
över linjen Heinola—Mouhu—Suodenniemi och att med å karelska
fronten stående trupper trygga Karelska gruppens nuvarande ställningar,
för att senare på vidare order omfatta den på linjen Joutseno—Näätälä
utvecklade fiendens högra flygel, slå den, tränga fienden från Viborg
och söka överraskande besätta staden; för ovannämnda ändamål böra i
god tid så starka fientliga krafter som möjligt bindas i
Villmanstrandsriktningen samt mot Viborg ledande järnvägslinjer avbrytas. — — —
Vid utförandet av anbefallda offensiva operation böra i Savolax
befintliga truppstyrkor med undantag av... disponeras i stort sett över
Savitaipale mot Villmanstrand, under det att jägartruppförbanden
sammanföras på Eder vänstra flygel.
Vid en föredragning i högkvarteret den 11 april bereddes
Östarméns kommendör tillfälle att framlägga detaljerna i sin plan. Det
föreföll mig därvid som om generalmajor Löfström icke till fullo
beaktat vikten av att tillräckliga styrkor koncentrererades på östra
Näset för den operation, som med Rautus såsom utgångspunkt skulle
utmynna i att bansträckan Viborg—Petersburg avskars och gränsen
spärrades. Han anhöll att ett antal förband skulle dirigeras till Antrea
i stället för till Kiviniemi, dit de enligt uppmarschplanen skulle
sändas. Detta vägrade jag att gå med på, under påpekande av att det
icke var fråga om någon demonstration på östra Näset. Hela
Viborgsoperationens framgång var beroende av att järnvägslinjen slutgiltigt
avskars och gränsen effektivt spärrades. Jag kompletterade nu den
tidigare givna instruktionen med en muntlig, enligt vilken Östarmén
skulle inleda offensiven med ett angrepp mot järnvägslinjen. Först
sedan banan avbrutits skulle huvudstyrkan framskjutas över
Heinjoki för insättning i ett avgörande anfall mot Viborg och
motståndarens gruppering på Antrea-avsnittet.
Från olika håll hade ingått samstämmiga rapporter om att
garnisonen i Viborg var synnerligen svag — fienden hade samlat nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
