Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormningsförsök, föregånget av artilleriförberedelse, skulle göras
natten till den 28 april. Uppgiften att sluta ringen från väster gavs
åt Gruppen Sihvo.
Den 24 april hade jag förlagt mitt stabståg till Antrea station,
kommandoplatsen för Östarméns chef. Av de två regementena i
min reserv ställdes nu det ena till generalmajor Löfströms förfogande.
Också mitt andra reservregemente, som redan var framskjutet till
Tali, beslöt jag att tilldela honom, sedan rapporter ingått om att
fienden den 27 på morgonen, om ock med smärre styrkor, lyckats
slå sig ut ur Viborg längs kustvägen till Björkö. Stormningen av
Viborg kom dock att företagas utan denna förstärkning, ty
generalmajor Löfström hade försvunnit utan att meddela mig sin nya
kommandoplats.
Fältbefästningarna kring Viborg erövrades i hård kamp natten
till den 28 april. Detta faktum kom uppenbarligen ledarna av Viborgs
försvar att inse det utsiktslösa i fortsatt kamp. Samtidigt med att
stormning inleddes följande natt, avtågade omkring 6.000 man
genom det västra förstadsområdet för att längs kustvägen taga sig
fram till Fredrikshamn. Den flyktande kolonnen blev dock hejdad
av avdelningar tillhörande Gruppen Sihvo, vilka efter hårda
sammanstötningar, på sina ställen i ursinnig närkamp, tvungo den att
kapitulera i daggryningen den 29. Samtidigt ryckte Gruppen
Wilkman in i Viborg från öster.
Redan den 25 april på kvällen hade upprorsregeringens
medlemmar och diktatorn Manner, vilka sedan månadens början residerat
i Viborg, fattat det föga ärorika beslutet att fly och lämna trupperna
åt sitt öde.[1] Beslutet sattes i verket natten till den 26, då spetsarna
inom upprorsrörelsen inskeppade sig i tre ångbåtar och styrde färden
till Nevametropolen. För att flykten skulle försiggå obehindrat gick
diktatorns sista order ut på att de vitas framträngande till kusten
till varje pris skulle förhindras.
Den uppgift som anförtrotts Östarmén var härmed slutförd.
Fiendens östra grupp hade upphört att existera och upprorsledningen
hade flytt ur landet. Omkring 15.000 fångar hade tagits. Hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
