Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Nyslotts stift predikade, varefter trupperna samlades till parad.
I min dagorder ingingo följande ord:
Nu vajar Finlands flagga över detta fäste, och åter skall Viborg bli
vårt fasta värn mot Öster, dock ej såsom förr i en del av ett annat rike,
utan i ett stort, fritt, självständigt Finland. Med edert blod, tappra armé,
har Finland nu ernått en ställning jämbördig med Europas övriga folk.
Med höjd panna kan finnen nu vandra som husbonde i eget rike. Jag
hoppas att finska arméns trupper, som sida vid sida gjutit sitt blod i striderna
för sitt dyra fosterland, nu slutit det vapenbrödraskap och vunnit den
endräkt, som ensam är i stånd att skapa en för folket tryggande och av
fienden fruktad armé... Må också det blod vi gjutit för vinnande av vår
självständighet vara ägnat att höja vårt folk över allt småsinne, över allt
sådant kiv, som splittrar och försvagar, och må det fosterländska
sinnelaget hos vårt folk genom detta frihetskrig lyftas så högt, att vi alla i ädel
tävlan söka att skänka fosterlandet det bästa och högsta vi kunna giva
det. Den folklyftning och offervillighet, den storartade kraftansträngning
och tapperhet, den starka tro på framtiden, som Finlands folk visat
under detta krig, utgöra en borgen för att vår framtid är lagd på fast grund.
Till den improviserade middag, som följde på paraden, inbjöd
jag såsom hedersgäster presidenten för Viborgs hovrätt, biskopen
i Nyslotts stift, stadsfullmäktiges ordförande, Östarméns högre befäl,
med flera. I ett tal till hovrättspresidenten hyllade jag medlemmarna
av Viborgs hovrätt, vilka under ofärdsårens slutskede för sin
lagtrohets skull inspärrats i fängelse i Petersburg, ävensom alla andra
oböjliga kämpar för Finlands frihet, vilka kämpat och lidit för
fosterlandet.[1]
Mellan den västra och östra krigsskådeplatsen låg
Kymmenedalen med sitt industriområde, dit spridda rebellflockar lyckats taga
sig fram från Tavastland och Karelen. Redan innan avgörandet
fallit vare sig vid Lahtis eller Viborg, beslöt jag att rensa detta område,
vilket var desto angelägnare som den lagtrogna befolkningen hotades
av blodiga repressalier.[2] Den 27 mars fick generalmajor Linder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
