Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 MANNERHEIM: MINNEN JAN.—MAJ 1918
Det fälttåg, som inletts med avväpning av de ryska garnisonerna
i Österbotten, var därmed slutfört.
För att högtidligen fira segern intågade avdelningar ur alla trupper,
som deltagit i befrielseverket, i huvudstaden den 16 maj. I min
dagorder hälsade jag dem med följande ord:
Ni voro en handfull illa beväpnade män, vilka utan att rygga för en
tallös fiende började frihetskampen i Österbotten och Karelen. Likt
en lavin har sedan dess den finska armén vuxit under sitt segertåg mot
söder.
Arméns uppgift är löst. Vårt land är fritt. Från Lapplands tundror,
från Ålands yttersta skär till Systerbäck vajar lejonflaggan. Finlands folk
har avskakat hundraåriga bojor och står berett att intaga den plats, som
tillkommer det.
Jag tackar hjärtligt eder alla, som tagit del i dessa månaders rastlösa
arbete. Var och en har burit sin börda, och alla ha vi delat framgångens
glädje. Jag tackar för eder ståndaktighet och mig visat förtroende, då vår
sak syntes mörkast. Jag tackar för edert tappra arbete i fält, för sömnlösa
nätter, strapatser och övermänskliga ansträngningar. Jag tackar mina
närmaste kamrater, arméns generaler och officerare, underbefäl, manskap,
läkare, sjuksköterskor och sanitärer, fältpräster och de kvinnor, som följt
armén och skött dess förplägnad, och alla som bistått den i befrielseverket.
Jag tackar de tappra män från Sverige och Nordens länder, som lyssnat
till hjärtats och ärans röst och skyndat till vår hjälp, då vår kamp var som
svårast, och som så ymnigt gjutit sitt blod för vår rättvisa sak och åter
låtit oss minnas gångna seklers band. Men först och sist gå tankar och
känslor av tacksamhet och beundran till dem, som efter hårda mödor och
fyllda plikter nu vila därnere i mullen.
För första gången på mer än ett sekel ha vi i dag hört finska kanoners
dån från Sveaborg. En salut åt våra fallna hjältar, men också ett budskap
att nya tider grytt. En ny tid med nya plikter. Och dock lösas nu såsom
förr stora frågor med järn och blod. För att värna vår frihet måste armén
stå redo. Fästningar, kanoner och främmande hjälp båta föga, om ej var
man i ledet vet att just han står på vakt för sitt land. Må Finlands söner
minnas att utan enighet skapas ej en stark armé, och att blott ett starkt folk
kan gå tryggt sin framtid till mötes.
Soldater! Bären därför högt och obefläckad eder fana, vårt vackra vita
banér, som har enat oss alla och fört oss till seger.
En av frihetskrigets historieskrivare! skriver om denna dag:
»Intåget ägde rum under former, som gåvo den strålande vårdagen
1 Th, Svedlin: Frihetskriget i översikt. Helsingfors 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
