Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSKRIGET 299
Följande morgon klockan åtta steg jag på Åbotåget för att resa
till Stockholm, följd av medarbetare och kamrater i armén.
Om man betraktar frihetskriget mot bakgrunden av de två krig,
som Finland genomkämpat inom ramen för den senaste världsbran-
den, kan ingen undgå att se kampen år 1918 i dess rätta belysning —
målet för våra tre krig har varit ett och detsamma. Huru mycket
som än gjorts för att draga ned frihetskriget till blott och bart ett
inbördeskrig, för vilket man velat kasta skulden på landets lagliga
regering och armé, kan detta icke ändra det faktum, att vi både år
1918 och senare slogo vakt om rikets okränkbarhet och vår existens
som självständig nation. Om vi icke test oss år 1918, hade Finland
i bästa fall varit blott ett autonomt område inom Rådsunionens vida
ram, utan medborgerlig frihet, utan verklig statlig tillvaro och utan
plats i de fria nationernas krets. Trots att vi senare fått betala ett
ojämförligt högre pris för vår frihet, må offren och ansträngningarna
under frihetskriget ej glömmas. Sällan har väl ett krig förts till seger
med så små materiella resurser, sällan ha så krävande operationer
utförts med improviserade trupper.
För mig personligen var det ingen lätt sak att efter min trettio-
åriga tjänstgöring i en stormakts armé med dess egenartade miljö
och stadgade former anpassa mig efter förhållandena år 1918, berövad
också det stöd som en överbefälhavare har dels hos sin regering,
dels i militär disciplin, enhetlig utbildning och obrutna traditioner.
Trogna medarbetare hjälpte mig att finna mig till rätta, och tappra
officerare och soldater inom skyddskårer, värvade och värnpliktiga
trupper gjorde segern möjlig. Det är därför icke utan rörelse jag
låtit tankarna dröja vid frihetskriget. Hatad och smädad av många
i eget land, misskänd också i andra länder, räddade den finska armén
landet från undergång, läggande en grund, starkare än något manifest
kunnat göra, för Finlands framtid som självständig stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
