Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 MANNERHEIM: MINNEN JUNI—DEC. 1918
med honom — liksom tidigare i krigsministeriet och i Foreign Office
— om tilltaget att i Murmansk värva finska upproriska och yrka på
att dessa män, vilka ej ens slagits för brittiska intressen, skulle tillåtas
återvända till hemlandet utan att undergå rannsakning. De av de
upproriska, som hade gjort sig skyldiga till brott, måste ställas till
ansvar, de övriga självfallet frigivas. Jag kunde sedermera konsta-
tera, att general Poole efter vårt första sammanträffande hade insänt
en utförlig rapport om sin uppfattning av situationen i Norden till
krigsministeriet och generalstaben, och att han även yrkat på ett
snabbt erkännande av Finlands självständighet ävensom på över-
sändande av livsmedel.
I Foreign Office stötte jag till min häpnad på åsikten att Finland
hade att överlämna Åland åt Sverige mot kompensation i Fjärr-
karelen. Jag kunde därav sluta mig till att svenskarna haft sitt finger
med i spelet, vilket även framgick av ett samtal med Sveriges sändebud
i London, greve Wrangel. Denne sade sig icke kunna se någon annan
lösning på Ålandsproblemet än ögruppens införlivande med Sverige,
»för vilket dess besittande var en livsfråga, och vartill den alltid
hörty. Det gamla påståendet att Åland år 1809 icke överlåtits till
Ryssland såsom en del av Finland, utan som ett landskap för sig,
drogs åter fram. Härtill genmälde jag att Åland alltid tillhört Fin-
land, men att ögruppen i sin egenskap av Bottenhavets nyckel hade
samma strategiska betydelse för båda länderna. En för bägge parter
tillfredsställande lösning borde därför eftersträvas. Sveriges in-
ställning såväl till frihetskriget i allmänhet som i synnerhet till Ålands-
frågan hade bottnat i en beklaglig felbedömning av läget. Min
antydan om att Finlands och Sveriges gemensamma intresse att
skydda Bottenhavet kunde tagas till bas för en uppgörelse i godo,
tycktes icke vinna gehör hos greve Wrangel.
En dag intog jag lunch hos lady Muriel Paget, där jag samman-
träffade med flera engelska generaler.
— Spådomen har gått i uppfyllelse! voro hennes första ord.
— Vilken spådom? undrade jag, varpå lady Muriel påminde mig
om vad clairvoyanten i Odessa spått mig ett år tidigare. När jag i
tankarna genomgick vad jag upplevat under det senaste året, kunde
jag ej annat än medge att hennes protegé haft en märklig förmåga
att lyfta på framtidens förlåt. Också det han sagt om mina döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
