Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 MANNERHEIM: MINNEN JUNI—DEC. 1918
återupptagande av de fransk-finska förbindelserna. Då jag framhöll
att Frankrike dock ensamt borde kunna bestämma om deras åter-
knytande för att stärka den finska regeringens ställning, lät han mig
förstå att frågan, om han tog upp den, kunde anses så gott som
avgjord.
I Ålandsfrågan stod Frankrike i inga som helst obligationer till
Sverige. Visserligen tillmätte Pichon den åländska befolkningens
egen önskan om ögruppens införlivande med Sverige en viss vikt,
men i princip omfattade han Finlands ståndpunkt. Dock måste
Frankrike, förutom med sina allierade, räkna med den allmänna opi-
nionen i vad det gällde Finland.
På: tal om spannmålsleveranserna lyckades jag övertyga utrikes-
ministern om att saken brådskade. Sedan han lovat mig att Frankrike
skulle stödja oss-också i denna fråga, återstod ej annat än att ordna
importens tekniska sida genom blockadkommittén i London.
En för oss okänd detalj, som kan ha sitt intresse, vill jag i detta
sammanhang rädda från glömskan. Utrikesminister Pichon nämnde
ett par gånger, att Frankrike under stormaktskriget hade gjort den
ryska regeringen föreställningar i syfte att utverka en ändring i den
panslavistiska politiken gentemot Finland, — en ömtålig démarche,
som ingalunda hade fallit sig lätt för en allierad makt. Vid mitt
avskedsbesök hos utrikesministern kunde han meddela mig, att den
tanke jag framkastat om översändande av en fransk militärmission
hade rönt ett välvilligt mottagande.
Bland de inflytelserika franska politiker, med vilka jag dryftade
våra problem, önskar jag speciellt nämna Aristide Briand, den store
charmören, och Albert Thomas, som under ett besök i revolutions-
tidens Petersburg hade fått en god inblick i ryska förhållanden.
En uppriktig Finlandsvän fann jag även i monsieur Franklin-
Bouillon, ordförande i deputeradekammarens utrikesutskott. Hans
politiska favorittanke med avseende på Ryssland var upprättandet av
ett baltiskt förbund, till vilket även Finland skulle höra. Härtill
invände jag att mitt land, som var knutet till de nordiska länderna med
gamla historiska och kulturella band, snarare borde fogas till ett
skandinaviskt block, även om Sveriges kortsynta politik i Ålands-
frågan för ögonblicket stod hindrande i vägen för ett nordiskt sam-
gående.
På Franklin-Bouillons fråga om min åsikt rörande stormakternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
