Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3200 MANNERHEIM: MINNEN JUNI—DEC. 1918
ningen, att franska regeringen skulle ha återtagit sitt erkännande av
Finlands självständighet genom noten i oktober, medan denna i själva
verket endast hade haft avseende på den situation som uppstått
genom valet av den tyska kejsarens svåger till Finlands konung.
I övrigt hade Frankrike intet intresse av att blanda sig i vårt val av
statsform.
Att emigrantryssarnas antifinska propaganda hade fallit i god
jord i Frankrike var lätt att konstatera. I sin egenskap av offervilliga
krigsallierade hade de alltjämt stort inflytande, och tack vare:.sina
relationer hade de möjligheter att med tidningspressens hjälp mot-
arbeta finska intressen, främst i den aktuella frågan huruvida England
och Förenta staterna skulle erkänna Finlands självständighet före den
snart sammanträdande fredskonferensen. Undantag funnos dock.
Till dessa hörde Rysslands förre utrikesminister och ambassadör i
Paris, Izvolskij. Under ett besök som han avlade hos mig uttalade
han sin sympati för Finland och förklarade sig beredd att verka för
vårt lands bästa. Han gjorde även gällande att han förlorat sin post
som utrikesminister på grund av sina finska sympatier, ett påstående
som dock måste tagas med en viss reservation, eftersom det var all-
mänt bekant att hans förflyttning till Paris förorsakats av hans miss-
lyckade Balkanpolitik.
Den kommitté, som tillvaratog de tsarryska intressena i Paris,
gick sedermera så långt, att den till fredskonferensen år 1919 in-
lämnade ett memorandum, i vilket uttalades att Ryssland aldrig
kommer att avstå från»den rätt, som ligger till grund för de politiska
och statsrättsliga förbindelserna mellan Ryssland och Finland».
Denna »rätt» baserades på samma militära synpunkter, som tjugu år
senare gingo igen i de rådsryska fordringarna hösten 1939. I kom-
mitténs utlåtande framhölls, att det var en ofrånkomlig förutsättning
för Petersburgs säkerhet, att Ryssland innehade befästa marina
stödjepunkter på Finska vikens norra strand och i Hangö. Därjämte
betonades Ålands betydelse för Ryssland såsom militärbas. Som stöd
för detta yrkande anförde de emigrantryska representanterna den
tyska »ockupationen» av Finland år 1918 — Stalin skulle tjugu år
senare åberopa samma argument. En vittgående återverkan av
självständighetssenatens anhållan om tysk hjälp år 1918!
Vid min avresa från Paris kände jag på mig, att jag lyckats bringa
de franska politikerna till insikt om att vår sak icke borde hänskjutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
