Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METISISER ONE NI SET OENSDIOINE fOIG/ER) UPSATREES 325
förbindelserna med Frankrike var en tidsfråga, det var i princip
avgjort att Englands erkännande av Finlands självständighet skulle
ges redan före fredskonferensen, förberedande åtgärder för nödens
lindrande voro vidtagna och någon omedelbar fara för att Åland
skulle frånhändas oss syntes knappast vara för handen.
Hemresan över Stockholm gick programenligt. Den 22 december
steg jag i land i Åbo, högtidligt mottagen med uppställda hederskom-
panier ur armén och skyddskårerna. I ledet stod senator Svinhufvud,
iklädd sin fältväbelsuniform, hälsande i stram givakt. Överraskad
av denna vackra hyllning, vilken jag uppskattade så mycket mer som
våra åsikter ju mången gång gått isär, tackade jag för den visade
äran. Det finns ej många som i en liknande situation hade förmått
uppträda med den flärdfria manlighet, som så självfallet avspeglade
sig i Svinhufvuds hållning. — En lycklig tillfällighet hade fogat
det så, att den första spannmålslasten inkom samma dag jag landsteg
i Åbo hamn.
Till Helsingfors anlände jag följande dag. På samma station jag
lämnat sju månader tidigare såsom en ensam man, utan att bjudas
farväl i regeringens namn, möttes jag nu av rikets högsta dignitärer
och stadens fäder. För andra gången samma år välkomnades jag
varmt av huvudstadspubliken, som till trängsel fyllde Järnvägstorget
och angränsande gator. Att icke slottet, utan förra generalguvernörs-
huset utsetts till mitt residens, beredde mig enbart tillfredsställelse,
då jag var angelägen att betona huru provisorisk jag själv ansåg min
uppgift vara.
Vid min ankomst hade jag låtit publicera följande manifest till
Finlands folk:
I det ögonblick då jag, genom lantdagens förtroende kallad till riks-
föreståndare, åter beträder fädernejorden, hälsar jag folk och land av var-
maste hjärta. Jag känner tungt ansvarets börda, och ehuru djupt tacksam
för förtroendet hade jag dock bestämt vägrat att mottaga detsamma ifall de
skickelsedigra tiderna under händelser, vilka sakna motstycke i världs-
historien, icke hade gjort det omöjligt för mig att i hård tid undandraga
mig folkrepresentanternas kallelse. Jag har mottagit detta höga ämbete,
övertygad om att mitt ärliga uppsåt skall möta förståelse av hela Finlands
folk, och att detta folk nu skall stå enigt för att slutligen hävda Finlands
självständighet och frihet.
Nu om någonsin äro enighet och förståelse för fosterlandets sanna väl
nödvändiga. Det gäller att för framtiden träda i nära och vänskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
