Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 MANNERHEIM: MINNEN DEC. 1918—JULI 1919
1772 år statsförfattning, skulle ge mig en möjlighet att förverkliga:
tanken. Vårt intresse var framför allt att för alltid skingra den på
grund av Ålandsfrågan uppkomna misstämningen. — Konungen
länkade nu in samtalet på andra banor, varefter lunch intogs med
endast ett fåtal uppvaktande.
På eftermiddagen mottog jag statsminister Edén och utrikes-
minister Hellner i närvaro av minister Enckell och vårt sändebud i
Stockholm, statsrådet Alexis Gripenberg. Under en lång diskussion
om aktuella ämnen berörde jag även det förslag till lösning av Ålands-
problemet jag framlagt för konungen, därvid utgående från min
uppfattning om dess förmånlighet för Sverige. Av det ringa intresse
mina interlokutörer visade tanken kunde jag emellertid sluta mig till,
att de redan informerats om konungens och mitt samtal.
På kvällen gav konungen galamiddag på slottet, serverad i
Karls XII:s galleri, där det väldiga långbordet var dukat med de be-
kanta gustavianska och brasilianska serviserna och prytt med en rike-
dom av blommor. Under middagens lopp reste sig Hans Majestät
och framförde med kraftig stämma följande tal:
Herr Riksföreståndare! Då Finlands folk för något mer än ett år sedan
tog sitt öde i egna händer och utträdde ur den hundraåriga föreningen
med sin mäktige granne i öster, följdes dess strävanden att vinna självstän-
dighet med den varmaste sympati av Sveriges hela folk. Jag och mitt
folk hade också den stora tillfredsställelsen att först av alla erkänna det
gamla dotterlandet på andra sidan Bottenhavet såsom en fri och oberoende
stat. När i dag Finlands riksföreståndare besöker Sverige, hälsas detta med
uppriktig glädje såsom ett bevis för att de vänskapsband, som så många
seklers gemensamma historia knutit mellan Sverige och Finland, fort-
farande äga bestånd. Jag bjuder därför ett hjärtligt välkommen till mitt
land. De skandinaviska folken ha under dessa senaste, djupt allvarliga
och skickelsedigra år allt närmare slutit sig tillsamman för tillvaratagandet
av sina gemensamma intressen. Jag önskar här giva uttryck åt Sveriges
livliga förhoppning att även Finland, som nu tagit plats i de fria folkens
led, på grund av sina kulturella och politiska traditioner måtte komma
att deltaga i detta nordiska samarbete. Det är min fasta övertygelse att
detta skulle bliva till största gagn och välsignelse för oss alla både nu och
under kommande tider. Med dessa känslor föreslår jag en skål för riks-
föreståndaren, generalen friherre Mannerheim, och jag tömmer mitt
glas för Finland och för finska folkets framtida lycka och välgång!
Efter talet spelades Finlands nationalsång, varpå jag besvarade
Hans Majestäts hälsning med följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
