Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vinningarna spolieras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 MANNERHEIM: MINNEN I919—193090
icke är tryggad, att vår statliga självständighet ännu icke står på till-
räckligt fast grund, och att betydande yttre politiska frågor ännu vänta
på sin lösning, liksom även att hela vårt ekonomiska liv synes gå en osäker
framtid till mötes. Fienden står vid vår gräns, starkare och mer hotfull
än förr. Det får ej invagga oss i lugn att han ännu ej funnit tiden inne för
att med eld och svärd söka påtvinga oss sin blodiga lag. Inom egna gränser
leva vi under en ständig, ojämn kamp mot det underjordiska arbete, som
med obegränsade medel och en hänsynslöshet utan like hotar oss med en
lika säker undergång som en segerrik frammarsch av bolsjevikernas vapen.
Det förtroende vi vunnit har icke minst sin grund i den hållning vi
förmått intaga mot bolsjevismen, och endast en ståndaktig politik i detta
avseende giver oss rätt att fortfarande påräkna det intresse från stormak-
ternas sida, som utgör en av hörnstenarna i den statsbyggnad vi under så
stora svårigheter och yttre faror sökt uppföra. Vi måste stå redo att sätta
in all vår kraft till försvar för det heligaste vi äga, att ställa oss själva som
den sköld, mot vilken österns hugg skola brytas. Vi måste vara redo att
än en gång smida svärd av våra fredliga plogar, — att ej låta en trolös
fiende växa oss över huvudet, ty då är vårt öde beseglat. Vårt unga rike
måste kunna genomgå denna brytningstid, huru svår den än må bliva.
Vi böra se till att segrarnas resultat icke slumpas bort genom oerhörda
anspråk av de medborgarklasser, vilka för ett år sedan trädde i förbund
med våra fiender, eller genom missriktad efterlåtenhet hos dem, vilka icke
voro med då vår rätt försvarades och vår frihet erövrades på blodiga slag-
fält.
Min övertygelse är att under denna tid, då oron jäser överallt, det inre
hotet icke brytes genom att man på kompromissernas och eftergifternas
väg söker uppnå en punkt, där ett ärligt menat samarbete med den tidigare
motståndaren kunde inledas. Vår inre kraft och trygghet äro för dyrbara
för att nu få äventyras genom försök, vilka av motståndaren städse miss-
brukats. Och jag vägrar att tro, att det lagtrogna Finland skulle uppbära
en sådan politik, att de orädde män, vilka för ett år sedan obeväpnade bjödo
fiendens kulor sitt hjältebröst, nu av fruktan för samma hotelser skulle
vara med om en neslig kapitulation. Nej, en dylik konjunkturpolitik är
byggd på klenmodighet och oriktig uppfattning av läget och av utsikterna
till seger. De, vilka stödja den, stå redo att uppgiva våra ställningar, för
att genom ett i deras ögon skickligt politiskt spel söka undvika nederlagets
konsekvenser. Men de glömma att krigets gud är nyckfull, de glömma
våra egna bittra erfarenheter. De glömma att denna strid mellan två världs-
åskådningar föres på liv och död och att bolsjevikernas seger är liktydig
med att alla, även de mest smidiga, få vara beredda på att i tur och ordning
få gräva sin egen grav.
Först sedan vår yttersta vänster på erfarenhetens väg övertygats om,
att vi äro fast beslutna att icke avstå en hårsmån av vår rätt och starka nog
att icke giva efter för massans hotelser, först då kan ett ärligt menat sam-
arbete begynna och en icke illusorisk samhällsfred inträda. Grundad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
