Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vinningarna spolieras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 MANNERHEIM: MINNEN 1919—193090
var med stolthet och förtröstan de betraktade sin unga armé, som
hade rensat Polen från bolsjevikerna och därjämte ockuperat delar
av Vitryssland och Ukraina.
Mina polska vänner togo hjärtligt emot mig. De hade lyckats
rädda undan rekvisition mina tillhörigheter, som med påskriften
»Baron Mannerheim» påträffats av tyskarna i ett magasin. Det hade
varit deras avsikt att beslagtaga dem i kraft av en av ockupations-
myndigheterna utfärdad förordning om konfiskering av ryska offi-
cerares egendom, utan att veta om att jag vid denna tid var finsk över-
befälhavare. — På Polska klubben i Warszawa, vilken jag fortfarande
tillhörde, hade jag glädjen att återse en och annan av mina gamla
vänner.
Jag avlade även ett besök hos marskalk Pilsudski, polackernas
store ledare, som vid tyskarnas avtåg i mitten av november 1918
hade ställt sig i spetsen för den unga republiken. Han residerade i
Belvéderepalatset, ett litet slott vid Lazienkiparken, på vars område
Gardeskavalleribrigadens kaserner legat. Pilsudski, som uppträdde
utan stramhet, enkelt och naturligt, mottog mig i sitt anspråkslöst
inredda arbetsrum, och vi kommo så gott som genast in på den för
oss båda så högaktuella ryska frågan. Han insåg till fullo nödvän-
digheten av att de vitryska aktionerna samordnades med sådana från
de länder, som lösryckt sig från Ryssland, men han gjorde en karakte-
ristisk invändning:
— Vad skall jag göra, sade Pilsudski, då de vitryska ledarna icke
förstår att det är ett annat Ryssland, som stiger fram ur den process
vi nu bevittnar, och att Polen lika litet som Finland kan ingå i denna
stat! I september sände jag general Karnicki med en militärdelegation
till Denikin för att meddela denne, att vi i princip var beredda att
offra polskt blod för ryssarna, men då Karnicki tog upp frågan om
erkännande av Polens självständighet, började Denikin tala om det
odelbara Ryssland, av vilket Polen fortfarande var en del. Så länge
denna uppfattning råder och Rysslands odelbarhet tages till utgångs-
punkt för diskussionerna, synes det mig hopplöst att underhandla
med de ryska ledarna.
Följderna av att ett samarbete mellan Pilsudski och Denikin icke
kom till stånd skulle snart visa sig. Den polska arméns passivitet
hösten 1919 tillät bolsjevikerna att lösgöra trupper från den polska
fronten och kasta dem mot general Denikin, som trängdes söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
