Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vinningarna spolieras
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 MANNERHEIM: MINNEN 1919—1930
tage och bringa samhällsmaskineriet i olag. Den kommunistiska
pressen bedrev en öppnare och fräckare propaganda än någonsin.
Det underjordiska arbetet, som fick vind i seglen tack vare den eko-
nomiska världskrisen, intensifierades år för år. Det material, som i
sinom tid påträffades i partiets många organ, belyste ingående kom-
munisternas spionage- och uppviglingsarbete, som icke allenast
berörde armén och de militära anläggningarna, utan även det eko-
nomiska och politiska livets olika gebit.
Vänstern innehade dock icke majoritet i riksdagen. År 1929 var
socialdemokraternas och kommunisternas sammanlagda mandat-
siffra 82 av 200. Det var till följd av centerpartiernas undfallenhet
som den kommunistiska verksamheten varken kunde omintetgöras
eller ens allvarligt stävjas. Ett av de få försöken i denna riktning var
ett av professor Ingman år 1928 framlagt och påföljande år förnyat
lagförslag, som gick ut på att förhindra terrorn mot fosterländskt
sinnade arbetare. Riksdagens majoritet fann dock åtgärden obehövlig.
Tio år av undfallenhet och ansvarslös låt-gå-politik från stats-
maktens sida hade resulterat i att den förlorat sin auktoritet och att
landet befann sig i ett läge, som utsatte det för skrämmande inre och
yttre faror. Den blinda partiegoismen, intrigerna och kompromis-
serna inom folkrepresentationen gingo främst ut över rikets försvar,
utan tanke på att prövningens stund förestod och med varje år ryckte
allt närmare.
Utvecklingen under 1920-talet hade i själva verket i stora drag
följt samma fåror som i månget annat europeiskt land, som under
efterkrigskonvulsionernas tid sökt gestalta sin livsform. Världskriget
hade klätt folken i en tvångströja, varförutan det varit omöjligt
att spänna krafterna. Efter denna oerhörda ansträngning hade en
plötslig omkastning ägt rum till en frihet och obundenhet, som
knappast visste av några gränser. Under en tid, som fortfarande hade
krävt en fast statsmakt och sambhällsdisciplin för att möjliggöra en
återuppbyggnad, återgingo de gamla nationerna till sina liberala för-
krigsinstitutioner, och de stater som uppkommo ur världskrigets
smältdegel begåvades med ultrademokratiska styrelseformer, vilka
splittrade de samhällsbevarande krafterna och efter hand förde folken
allt närmare anarki. Men även i folkens liv inställer sig jämvikt förr
eller senare, och den stunden kommer då även de stora massorna
instinktivt känna att ordning är förmer än tygellös frihet.
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>