Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Jaktupplevelser och reseintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 MANNERHEIM: MINNEN 1920—1937
från mitt föregående besök kommo mig att utan tvekan antaga
inbjudningen. Till mitt beslut bidrog att tiden för president Svin-
hufvuds mandat, varunder jag hade förbundit mig att verka såsom
försvarsrådets ordförande, snart skulle utgå, och att jag var beslu-
ten att därefter draga mig tillbaka från det otacksamma, för att icke
säga hopplösa arbetet på försvarsberedskapens höjande.
Det var därför med en känsla av lättnad jag denna gång, i no-
vember 1936, såg den finska kusten försvinna i höstdimman. Det
närmaste målet var London, där jag bland annat kompletterade min
vapenutrustning, som kom att bestå av tre gevär: en Purdey dubbel-
express-studsare, som med sin grova kaliber (9.8) och stora genom-
slagskraft var enkom avsedd för jakt på allt slags storvilt, ett för
tigerjakter utmärkt lämpat Rigby repetergevär (kaliber 8.2) och
slutligen ett finkalibrigt (7.7), mycket lätt och lockande Peterlongo-
gevär, som jag sedan länge var mycket van vid (med det hade jag
fällt en stor del av mina gemser).
Min ankomst till London sammanföll med krisen i samband
med konung Edvards planer på att ingå morganatiskt äktenskap.
Trots den starka nervositeten, som tycktes stegras dag för dag,
uttalade man sig med stor förbehållsamhet. Jag kunde ej annat än
beundra britternas självdisciplin. Så snart abdikationen var ett
faktum lättade emellertid trycket, och därefter var det intet som
hindrade en öppen diskussion. Till och med de mest tillknäppta
gåvo nu luft åt sitt gillande eller ogillande.
I mitten av december steg jag i Tilbury ombord på S/S Mooltan,
en mäktig 20.000-tonnare, som tycktes otålig att lämna den engelska
vinterns dimmor och rusk bakom sig. Livet ombord gestaltade sig
till en angenäm vila efter de senaste veckornas jäkt. Biscayaviken
passerades i vackert väder. Snart voro vi i Marseille, och därifrån
gjorde jag en utflykt till den på historiska minnen rika påvestaden
Avignon.
Kursen sattes på Alexandria, och färden gick vidare genom Suez-
kanalen in i Röda havet. Händelselösheten under den enformiga
resan tycktes taga på passagerarnas nerver, och när det blev bekant
att en mötande lastångare hade anhållit om läkarhjälp beredde sig
de flesta på en uppiggande sensation. Maskinerna stoppades och
skeppsläkaren med sina instrument och medikamenter stod redo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
