- Project Runeberg -  Minnen / I. 1882-1930 /
428

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Jaktupplevelser och reseintryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428 MANNERHEIM: MINNEN 1920—19237

sju tum (3,23 meter), — den stötsta tiger som det året hade blivit
nedlagd i Nepal. Vid kontrollmätningen av bytet berättade mahara-
jan, att den största av alla de tigrar han skjutit i sitt liv hade varit
blott en tum längre. !

Efter att ha tackat min värd för den lyckade jakten tog jag av-
sked. Maharajan uttryckte därvid en förhoppning att snart få hälsa
mig välkommen i Katmandu.

I Belauri jagade vi ytterligare en vecka. En dag hade jag turen
att vid flodstranden ett stycke från lägret komma över en pytonorm,
som mätte hela åtta meter. För att komma i jämnbredd med huvudet
och kunna skjuta den långsamt krälande ormen utan att fördärva
skinnet fick jag gå bredvid den en lång stund. Det väldiga orm-
skinnet gav material till många välkomna gåvor vid återkomsten
till Europa.

Svårare var det att komma åt krokodilerna. Dessa liknade fly-
tande stockar, där de med sina högt sittande ögon stickande upp
över vattenytan spejade efter byte. Det gällde att passa på när de
solade sig på stranden, för att få in ett skott i nacken på dem. Att
närma sig de försiktiga djuren, som vid minsta tecken till fara blixt-
snabbt försvunno i vattnet, var allt annat än lätt. En krokodil lycka-
des jag dock skjuta, men en annan, som likaså hade fått sitt skott
efter alla konstens regler, spelade jaktsällskapet ett oväntat spratt.
Vi hade suttit på den en stund innan vi gingo vidare, beslutna att
uppsöka den på hemvägen. När vi återkommo var den emellertid
försvunnen och vi kunde bara tacka vår lycka att den ej givit sig av
med oss som passagerare.

Den 11 februari utbröt ett häftigt oväder med skyfallsliknande
regn, som trängde in i tälten. När jag vaknade på morgonen kände
jag mig som en sumphjort i ett träsk. Först två dagar senare be-
darrade ovädret, och när det kom rapport om att en tiger spårats på
andra sidan floden, kunde jakten fortsättas med trettiofem elefanter.
Floden hade svämmat över och broarna sköljts bort, och det var
därför ingen annan råd än att ta sig över på elefantryggen. Elefan-

1 I författarens exemplar av Rowland Ward’s «Records of Big Game» (Tenth
Edition, London 1935) finnes en anteckning med bläck om den av «F. M. Bon
Mannerheim» i Nepal Terai nedlagda tigern med längdmåttet 10,7. Den står införd
som nummer 6 — närmast efter den av «Gen. Sir Bahadur Rane of Nepal» skjutna
rekordtigern — i förteckningen över de största kända jaktbytena i världen vid tiger-
jakter. — Utg. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 21:07:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/1/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free