Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA GÅE RR, i KOASPIP! eMSESDE.SSI ORMEN 41
Jag ansåg mig därför ha skäl att vid frihetskrigets femtonårsfest
i Helsingfors den 16 maj 1933 varna Finlands folk för överdriven
optimism. I mitt tal vid detta tillfälle sade jag bland annat:
Vi leva i en orosfylld och hotfull tid. Vi måste vara beredda, och alla
måste vara med för att bygga detta rike starkt och stort. Låtom oss därför
räcka en öppen hand åt envar, som vill arbeta och fylla sin plikt i detta land.
En fosterländsk anda, som tager sig uttryck i försvarsvilja och beslut att
stå som en man i ledet, om en gång detta land skall försvaras, är allt vi
fordra, och då behöva vi ej mera spörja var han stod för femton år sedan.
Ett litet lands största styrka är enighet. Låtom oss därför glömma split
och misstro, och icke längre slösa nationens kraft på andrarangsfrågor.
Vi behöva varandra, och give Gud att vi alla skuldra vid skuldra vore
starka nog.
Den centrala frågan vid försvarsrådets sammanträden år 1933
var nyanskaffningarna. I stället för sexårsprogrammets i utsikt
ställda 325 miljoner hade försvaret under de tre gångna åren fått
endast 249 miljoner mark till sitt förfogande för detta ändamål. De
ursprungliga planerna måste av denna anledning justeras, friktioner
uppstodo och ingen visshet fanns om budgetsummorna för följande
år. Anslagsreduceringarna drabbade särskilt tungt flygvapnet, för
vilket försvarsrådet fastställde en reviderad sexårsplan. Det framstod
allt tydligare som ett grundvillkor för försvarets utveckling på lång
sikt, att nyanskaffningarna frigjordes från det årligen återkommande
partipolitiska intrigspelet med åtföljande godtyckliga nedprut-
ningar. Jag framkastade därför tanken på upptagande av ett försvars-
lån, vilket skulle giva en annan känsla av säkerhet och garantera
snabbare resultat. Försvarsrådet ingick med hemställan därom till
statsrådet, och muntligen gjorde jag mitt bästa för att övertyga dess
medlemmar om åtgärdens nödvändighet. Man medgav att ett lån
var den lyckligaste lösningen, men därvid blev det.
Med avseende på försvarsbudgeten för år 1934 kröntes dock
försvarsrådets ansträngningar med en viss framgång, i det anslagen
höjdes med sammanlagt 145 miljoner mark, varav det mesta kom på
kapitalutgifter för materialanskaffningar, som stego från 113 till
236 miljoner. Detta innebar att 1934 skulle bli det första år anslagen
tilläto nyanskaffningar enligt det ursprungliga, i och för sig otill-
räckliga programmet. Tyvärr voro vi betydligt på efterkälken, och
försvarets del av statsbudgetens totala utgiftssumma, som steg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
