Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
storleksordning, med ideal och aspirationer vilka automatiskt öka tryc-
ket på den omgivande världen?
Lika oberättigat är det att, såsom titt och ofta göres, anföra vårt folks
försvarsvilja, som om denna i och för sig vore nog och en fullgod garanti
för vår självständighet. Kan väl någon, som känner eller tänkt sig in i det
moderna kriget, dess former och stridsmedel, taga sådana försäkringar mer
på allvar än när man slår sig för bröstet och försäkrar, att när det en gång
gäller, då äro vi alla med, och finnas ej vapen, slåss vi med nävarna! Uto-
pier och vackra ord äro tyvärr ägnade att förvirra begreppen om de reella
faktorer, som utgöra förutsättningen för ett lands försvar.
Också Ålandsfrågans lösning har anförts såsom ett gott exempel på,
huru även djupt gående meningsskiljaktigheter kunna biläggas utan att
tryggheten äventyras. Men är det verkligen så? Har icke fastmer Ålands-
konventionen, som gjorde slut på de allvarligaste motsättningar som på
mycket länge skilt tvenne nordiska länder åt, gjort detta till priset av nya
oöverskådliga faror, genom att öppna en väg norrut mellan två riken?
Envar, som söker bilda sig en om ock ytlig uppfattning om Nordens
försvarsproblem, måste säga sig att genom denna konvention motsatsen
till ökad trygghet skapats.
Skola vi då avstå från den försäkring, vars premie utgöres av utgifterna
för vårt försvar, för att på kort sikt lätta skattebördan just vid en tidpunkt
då orossymptomen ute i världen äro så uppenbara, rustningarna så inten-
siva, att man ej kan frigöra sig från tanken på att världen går mot nya,
allvarliga förvecklingar? Kunna vi hålla oss på sidan om dessa är det en
oskattbar lycka, men vem är den man med ansvar, som har mod att för-
säkra detta, och som vågar bygga landets försvar på utopier?
Vore det ej på tiden att Finlands ansvarsmedvetna press, för vilken
landets försvar ej är ett tomt ord, öppnade folkets ögon innan det är för
sent och lät det se och förstå, vilka uppoffringar som fortfarande fordras
för att varje medborgare i detta land må beredas tillfälle att modernt be-
väpnad och skolad kunna, om så kräves, fylla sin plats i ledet och utöva
sin heliga rätt att försvara sitt land?
Den beredvillighet, varmed landets borgerliga tidningar dekla-
terade sin förståelse för mina synpunkter, gladde mig mycket, men
från det socialdemokratiska hållet ingick snart en gensaga i oförtyd-
bara ord. Det var partiets ordförande, direktör Väinö Tanner, som
i en i»Suomen Sosialidemokraatti» införd intervju visserligen erkände,
att mitt uttalande var moderat och väl motiverat, men påpekade att
det sköt över målet, emedan enligt honom större anslag åt försvaret
förde landets finanser till kaos. Min fråga: »Vem är den man med
ansvar, som har mod att försäkra, att vi utan ett starkt försvar kunna
hålla oss på sidan om förvecklingarna ute i världen, och som vågar
bygga landets försvar på utopier», besvarade direktör Tanner med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
