Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
hade regeringen tillsatt en kommitté med uppgift att uppgöra ett
förslag till ordnande av rikets ekonomiska liv med beaktande av
krigstida förhållanden och försvarets behov. Denna kommitté
hade avgett några förtjänstfulla betänkanden, där den bland annat
konstaterat, att det var nödvändigt att upprätta ett bestående organ
för skötseln av ifrågavarande ärenden. Men först år 1929 hade det
av kommittén föreslagna ekonomiska försvarsrådet blivit en verk-
lighet. Det hade under de följande åren utfört ett omfattande utred-
ningsarbete, som dock ej lett till praktiska resultat.
Uppgiften tillföll nu den nämnda krigsekonomiavdelningen, som
i samarbete med generalstaben och försvarsministeriets övriga avdel-
ningar skred till att fastställa, vilka materialmängder försvarsmakten
behövde vid ett krigsutbrott och det månatliga behovet under den tid
kriget varade. I samband därmed gällde det att förbereda den in-
hemska industrins krigstida produktion och beräkna omfattningen
av de material- och råvarulager, som måste uppläggas.
Inom kort konstaterades, att en sådan undersökning ej kunde
göras med mindre lokala organ upprättades. Landet indelades i fem
industridistrikt med var sin stab, vilka påbörjade sin verksamhet
under förra hälften av år 1937. Utredningsarbetet måste påskyndas
med tanke på att såväl anskaffningen av medel som leveranserna i
sig själva skulle taga lång tid, men även för att redan en flyktig blick
på industrins struktur och omfång utvisade, att de inhemska fabri-
kerna icke ens tillnärmelsevis kunde tillfredsställa behovet.
En viktig fråga, som togs upp i försvarsrådet i början av år 1936,
var organiserandet av en inhemsk kanonfabrikation. Det förelåg
tre alternativa förslag, av vilka det första innebar att anskaffningarna
fördelades mellan redan existerande inhemska företag, det andra att
en självständigt arbetande fabrik för inhemsk kanontillverkning upp-
rättades, samt det tredje att den inhemska kanonfabrikationen basera-
des på samarbete med det svenska storföretaget Bofors. Det sista
alternativet tycktes mig avgjort att föredraga, och jag trodde mig ha
gjort strävandena att grunda en inhemsk kanontillverkning en tjänst
genom att ha varit med om att intressera det svenska bolaget för en
finsk fabrik. Ett besök i Bofors i sällskap med bankdirektör Ryti och
general Walden övertygade mig om att samarbete var möjligt, var-
till kom att ett dylikt tycktes mig kunna bli av betydelse också på
det politiska planet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
