Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
När president Svinhufvuds mandat var till ända, valdes riksdagens
talman Kyösti Kallio till president. Fjärran från hemlandet mottog
jag såsom svar på min lyckönskan till den nyvalde statschefen ett
telegram, i vilket denne i synnerligen bevekande ordalag bad mig
kvarstå. Kort därpå ingick en telegrafisk vädjan också från stats-
minister Cajander, som i regeringens namn förenade sig om presiden-
tens anhållan. Varken presidenten eller statsministern hade under
min tid såsom riksföreståndare gillat min politik eller understött min
kandidatur vid Finlands första presidentval. Tiderna hade förändrats.
Jag beslöt att uppskjuta avgörandet till min hemkomst. Till min
avvaktande hållning bidrog, att jag av de hänvändelser som gjorts
till mig trodde mig kunna draga slutsatsen, att presidenten och rege-
ringen voro beslutna att stödja mig. Vid återkomsten från Indien
upprepade president Kallio sin vädjan, försäkrande mig om sitt stöd.
Jag beslöt att kvarstå.
Om det mången gång i stunder av motigheter och bakslag kunnat
tyckas mig som om en ogenomtränglig mur av likgiltighet och oför-
ståelse rest sig mot alla strävanden att samla det finska folket kring
uppgiften att se om sitt hus och trygga dess framtid, så gavs det å :
andra sidan tillfällen då dessa strävanden blevo föremål för en offent-
lig uppskattning, som kändes såsom ett värdefullt förtroendevotum
och gav en mäktig stimulans till fortsatt arbete. Till ett sådant, för
mig särskilt minnesvätrt tillfälle gestaltade sig min sjuttioårsdag den
4 juni 1937. Många bevis på trofast samförstånd, tillit och förtroende
bevarar jag i tacksamt minne från de uppvaktningar och festligheter,
som förekommo i anslutning till denna dag. Det må förslå att här
återge huvudinnehållet i ett tal, som vid ett av dessa tillfällen hölls
av förutvarande statsministern, professor Kivimäki:
Innan dessa stora dagar nått sitt slut må det tillåtas mig att utöver det
fastställda programmet frambära ett offentligt tack för ännu en prestation,
som måhända endast på detta sätt blir antecknad i hävderna. Jag åsyftar
det värv Ni, herr fältmarskalk, under de senast förflutna åren har fullgjort
för. befästandet av Finlands yttre trygghet. Jag skall icke tala om Edert
arbete såsom ordförande i försvarsrådet, ehuru även det har varit av oskatt-
bart värde, utan om det av den stora allmänheten endast anade arbete, till
vilket Eder pliktkänsla ledde Eder då landet i världspolitikens storm ånyo
höll på att råka i svårigheter. Ni, herr fältmarskalk, skönjde tidigast —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
