- Project Runeberg -  Minnen / II. 1931-1946 /
71

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 71

tycktes ha kommit till insikt om att läget nu var sådant, att försvarets
anspråk icke längre kunde tillbakavisas. Resultatet beredde mig stor
tillfredsställelse, och jag tyckte mig däri se ett bevis på att mina
ansträngningar vunnit förståelse hos riksdagens alla grupper. En
enig samling i försvarsfrågan innebar ett löfte för framtiden.

I samband med stadfästelsen av grundanskaffningsprogrammet
stadgade riksdagen i princip, att endast sådana beställningar, som
hemmaindustrin icke kunde effektuera, finge placeras i utlandet.
Ehuru detta förbehåll var förståeligt ur synpunkten av den inhemska
industrins uppbyggnad och förkovran, kan man ej komma ifrån
att försvarets ställning på tröskeln till kriget skulle ha varit starkare
i materiellt hänseende, om mera hade kunnat anskaffas från utlandet.
Innan industriföretagen ens kunde tänka på att påbörja produktionen,
måste de gripa sig an med uppgiften att anskaffa nödig utrustning,
komplettera sina maskiner och så vidare. Förberedelserna för fabriks-
mässig tillverkning av specialmateriel kräva sin rundliga tid, som kan
räknas i år. Under sådana förhållanden kan den inhemska industrin
icke lastas för att den ej hann leverera materiel i nämnvärd skala
innan kriget bröt ut. Fristen var för kort.

En av de frågor jag vid denna tid tog upp till behandling i försvars-
rådet avsåg förflyttningen av centrala ämbetsverk från Helsingfors
i händelse av krig. Detta gällde främst statsrådet, riksdagen och
sådana centrala organ, vilkas verksamhet var oundgänglig för rikets
livsfunktioner och försvar. Så utsatt som huvudstadens läge var,
föreföll det otänkbart att deras arbete skulle kunna fortgå ostört
under brinnande krig. Evakueringsfrågan tangerade planerna för
luftvärnets organisation, signalnätets utbyggnad med mera och var
följaktligen ett rätt komplicerat problem, som fordrade ingående
förberedelser. I en skrivelse, där de militära synpunkterna på frågans
lösning framlades, vände sig försvarsrådet till republikens president
med anhållan att regeringen skulle behandla ärendet utan dröjsmål.
Trots att jag också muntligen upprepade gånger yrkade på snabba
åtgärder, hade ett helt år senare endast några förslag av allmän
natur sett dagen. Krigsutbrottet överraskade totalt de i huvud-
staden förlagda centrala organen och åstadkom, om ock för en kort
tid, mycken oreda, som kunde ha förebyggts om åtgärder förberetts
i tid — och som kunde haft vittgående följder om det ryska flyget
hade varit sin uppgift vuxet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 00:57:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free