Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
De få som voro underkunniga om de föregående hemliga under-
handlingarna, voro tämligen på det klara med, i vilken riktning
Rådsunionens krav skulle gå. Motivet till dessa — säkerställandet
av Nevastaden — kunde återföras till tsartiden, då Ryssland något
år före det första världskriget föreslagit att de finska gränssocknarna
Kivinebb, Nykyrka och Rautus skulle avskiljas från storfurstendömet
Finland. Frågan om en gränsteglering på Karelska näset hade, jämte
det ryska intresset för öarna i Finska viken, redan i Dorpat framkallat
svåra meningsskiljaktigheter. Tack vare gynnsamt förhandlingsläge
lyckades Finland den gången hävda sin rätt.
Vid fastställandet av delegationens instruktioner kunde regeringen
sålunda förutse, vad förhandlingarna skulle röra sig om, och bestämma
sig för en viss linje. Statsrådet Paasikivi ålades att vid gränsdiskus-
sionerna hänvisa till den garanti vi erhållit i Dorpatfreden. I övrigt
hade han att stödja sig på bestämmelserna i nonaggressionspakten
och den därtill fogade specialöverenskommelsen angående definitio-
nen av begreppet angrepp. Att målet för Finlands utrikespolitik var
och städse varit att upprätthålla och utveckla vänskapliga förbindel-
ser med grannländerna skulle kraftigt understrykas, liksom även att
Finland obetingat önskade stå utanför alla internationella konflikter.
I anslutning härtill skulle ett eventuellt förslag om en biståndspakt
avvisas såsom oförenligt med vår neutralitetspolitik. Detsamma
gällde krav på överlåtande av militärbaser på fastlandet eller Åland,
ävensom gränsförskjutningar på Karelska näset. Vad beträffar
öarna i Finska viken såsom diskussionsobjekt, skulle Hogland läm-
nas utanför. Såsom ett yttersta medgivande tilläts diskussion om
överlåtelse av de övriga öarna, på villkor att det vederlag som erbjöds
var så tilltaget, att yttervärlden förstod att det var fråga om en rimlig
reglering. Vidare ålades statsrådet Paasikivi att framhålla, att Fin-
land ansåg sig berättigat att utföra de befästningsverk på Åland
som läget krävde.
Vid statsrådet Paasikivis avresa till Moskva den 9 oktober var
järnvägsstationen i Helsingfors skådeplatsen för en fosterländsk
demonstration av osedvanliga mått, som vittnade om en stark inre
samling. Såsom fallet plägar vara i Finland, togo sig känslorna ut-
tryck i sång. Folket kände på sig vad kallelsen innebar, och inställ-
ningen var klart avvisande. I stort sett gav tidningspressen uttryck
åt samma inställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
