Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Upptakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERERIGET?! UPPTAKTEN 123
Upp till kamp, alla ni medborgare som hålla fosterlandets framtid kär!
Låtom oss fördriva den svarta reaktionens folkförtryckande horder!
Låtom oss röja väg för ökat folkvälstånd och stigande kultur, för upp-
fyllelsen av vårt folks sekelgamla nationella förhoppningar!
Seger åt de finska arbetarnas, böndernas och arbetande intellektuellas
stora sak!
Framåt till seger under den fria självständiga Finska Demokratiska
Republikens baner!
Terijoki den 1 december 1939.
FINLANDS FOLKREGERING:
Folkregeringens ordförande och Finlands utrikesminister Otto Kuusinen.
Folkregeringens viceordförande och finansminister Manri Rosenberg.
Försvarsminister Aksel Anttila.
Inrikesminister Tuure Lehén.
Lantbruksminister Armas Äikiä.
Undervisningsminister Inkeri Lehtinen.
Minister för karelska ärenden Paavo Prokkonen.
Följande dag tillkännagav rådsregeringen i en kommuniké, att
den hade godkänt folkregeringens förslag om en biståndspakt och
att en sådan samma dag hade slutits mellan Finland och Rådsunionen.
Samtidigt tillkännagavs att det karelska folket nu skulle förenas med
sina finska stamfränder i och för upprättande av en gemensam stat
på nationell grund.
»Folkregeringens» deklaration togs givetvis ej på allvar av någon.
Någon annan reaktion än löje framkallade icke heller de flygblad,
vilka — åtföljda av bomber — kastades ned över huvudstaden,
utlovande »bröd åt det hungrande finska folket». Propagandaåtgär-
derna bidrogo i själva verket till att ännu fastare sammansvetsa den
inte fronten.
Som en omständighet värd att notera framstår det faktum, att
rådsregeringen i sin proklamation erkände den karelska folkstam-
mens nationella rätt till samgående med det finska folket. Denna
rådsregeringens politiska manöver avslöjade emellertid otvetydigt
Moskvas avsikt att underlägga sig hela Finland, och därmed försvann
det sista hoppet om en kompromiss. Hela folket förstod nu att den
enda möjligheten till räddning låg i att sluta leden samman för enig
kamp — men det var icke kring marionettregeringen i Terijoki det
slöt upp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
