Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 19490
Trots mina bestämda direktiv inleddes kampen med alltför svaga
styrkor, vilket omöjliggjorde en långvarig uppehållsstrid. Ett ypper-
ligt tillfälle att verksamt komma angriparen till livs gick därigenom
förlorat. Detta var så mycket beklagligare som fienden såsom väntat
uppträdde i massiva formationer och undvek de flerstädes minerade
skogarna. Kolonnerna ryckte fram i skydd av stridsvagnar längs
vägar som förstörts av de våra och råkade allt som oftast i stockning,
De erbjödo därvid tacksamma mål såväl för infanterield som för
beskjutning med artilleri, men tillräckliga krafter stodo ej till buds för
effektivt ingripande. Härtill kom att få finska soldater någonsin
konfronterats med en stridsvagn i funktion, och sådana rullade här
fram i massor. Följden blev en moralisk chock, som dock snabbt
övervanns. Till detta bidrog i sin mån, att var och en av de främre
bataljonerna i sista stund hade fått sin utrustning förstärkt med två
37 mm pansarvärnskanoner av Boforsmodell. Av dessa disponerade
armén nu inalles ett hundratal, till hälften anskaffade från Sverige och
till andra hälften levererade av den ihhemska industrin.
Trots sin numerära underlägsenhet företogo de våra talrika
framgångsrika motstötar, och fienden kunde blott långsamt tränga
fram. Först den 2 december stod han framför den främsta försvarslin-
jen Vammelsuu—Kivinebb—Rautus—Taipale, vars avstånd från
gränsen var 10—16 kilometer. Där fienden lyckades bryta sig igenom,
kastades han tillbaka, och på kvällen var linjen i sin helhet åter i de
våras händer. Den passiva ledningen av begynnelsestriderna tvang
mig dock att ingripa genom en order, enligt vilken de uppehållande
styrkorna i riktningarna Nykyrka och Kivinebb skulle förstärkas
med var sitt regemente.
I detta läge inträffade en beklaglig episod, som aldrig helt
Kar kunnat klarläggas. Sent på kvällen den 2 december ingick till
arméstaben i Imatra en rapport, att fienden landstigit i Puumala
bakom täcktruppernas högra flygel och att centern genombrutits
ända fram till Sormula by, belägen framför huvudpositionen. Om så
verkligen varit fallet, hade detta betytt att förterrängen blivit skuren
itu. Meddelandet hade till följd att täcktruppernas båda flyglar fingo
order att draga sig tillbaka, styrkorna på kustsektorn till ställning-
arna vid Nykyrka och vänstra flygeln dels över Suvanto, dels
västerut förbi II Armékårens försvarslinje. Men alarmbudet var
falskt: centern hade icke genombrutits, lika litet som någon landstig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
