Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 MANNERHEIM: MINNEN NOV. I1939—MARS 1940
tiv överlägsenhet, som ingav förtroende. Trots deras numerära
svaghet hade motståndaren behövt nästan en hel vecka för att kämpa
sig fram den korta sträckan till vår huvudförsvarslinje.
En tysk order, som föll i våra händer under krigets första dagar,
gav vid handen att ryssarna räknade med att erövringen av hela Fin-
land skulle taga blott några veckor i anspråk. Bland annat varnades
trupperna för att överskrida den svenska gränsen! Den första vec-
kans strider hade utan tvivel klargjort för de ryska ledarna, att de räk-
nat fel och att det ej kunde bli fråga om ett blixtkrig enligt tyskt
mönster i Polen. Hoppet om en snabb seger, baserat på oenighet
inom det finska folkets led och på egen övermakt och teknik, hade
hastigt grusats och efterträtts av insikten, att en tung kamp förestod.
Dock gynnades motståndaren taktiskt sett av väderleken. Marken
var barfrusen, någon snö fanns knappast alls. Sjöar och floder höllo
på att frysa till och isen skulle snart bära alla vapenslag. Särskilt
Karelska näset var förvandlat till en för truppmassor och mekani-
serade förband förmånlig terräng. Vägarna vunno i fasthet, och nya
sådana voro lätta att anlägga. Tyvärr förblev snötäcket även i fort-
sättningen alltför tunt för att nämnvärt försvåra fiendens rörelser.
Den enda fördel årstiden bjöd försvararen var de korta vinterdagarna,
som begränsade fiendeflygets verksamhet. Snart skulle en exceptio-
nellt stark köld ställa såväl angripare som försvarare på hårdaste
prov. Vi skulle få uppleva en så rekordkall vinter, att lägre medel-
temperatur uppmätts blott två gånger sedan 1828. Då alla byggnader
i gränszonen hade nedbränts efterhand som den uppgavs av de
våra, blev inkvarteringen ett svårt problem för de ryska trupperna.
I köldens släptåg följde kylskador, förfrysningar och avtagande
stridsduglighet.
Trots de negativa erfarenheter som gjorts under den första krigs-
veckan på Karelska näset, vägde de positiva tyngre i vågskålen.
Detta tillät oss att med större tillförsikt se framtiden an på huvud-
krigsskådeplatsen, där drygt två tredjedelar av fältarmén försvarade
en position, vars värde visserligen kunde ifrågasättas, men som dock
bildade en ryggrad för försvaret.
Om läget på Näset sålunda i viss mån hade stabiliserats, ingav
i stället situationen på fronten från Ladoga till Ishavet (se karta s.
139) allvarliga farhågor. Där hade våra svaga förband fått lov att ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
