Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 MANNERHEIM: MINNEN NOV. I1939—MARS 1940
mistisk. Vi hade bland annat antagit, att det på grund av tillförsel-
svårigheter icke skulle bli möjligt att insätta mera än högst tre divisio-
ner i Ladogakarelen. Under loppet av hösten 1939 hade ryssarna
emellertid med stora arbetslag utbyggt vägnätet och fortsatt järn-
vägsbygget från Petroskoi i riktning mot Suojärvi. Betydande depåer
hade upplagts bortom gränsen. Fienden kunde sålunda redan i krigets
första skede överraska med att insätta hela sju divisioner på detta
avsnitt, och denna styrka utökades under krigets gång till tio. Dock
skulle det snart visa sig, att även ryssarnas beräkningar hade slagit
fel. Alla förberedelser och resurser till trots skulle underhållet av de
väldiga styrkor, som opererade längs den långa ödemarksfronten,
komma att stöta på stora svårigheter.
Även om den ryska uppmarschen på östfronten såg hotfull ut,
funnos å andra sidan också här förutsättningar för aktivt försvar.
Motståndaren ryckte fram i kolonner, åtskilda av milsvida ödemarker
och än så länge utan möjlighet till samverkan. Den skogiga terrängen
tillät ej heller fienden att utnyttja sin numerära och materiella över-
lägsenhet på samma sätt som på det vägrika Karelska näset. Detta
gav oss en chans att anfalla kolonnerna en i sänder och att rikta av-
görande stötar i deras flanker och rygg, utan att därvid överhövan
äventyra våra egna förbindelser. Även det faktum att vintern på de
nordliga avsnitten var längre framskriden, var till förmån för oss.
Det gällde att slå de anryckande kolonnerna innan de hunnit taga
sig ut från gränsområdet till tätare bebyggda trakter, där vägnätet
medgav bättre förbindelser och kunde möjliggöra fortsatt frammarsch
mot järnvägslinjen Sordavala—Nurmes—Uleåborg.
I detta läge hade jag att fatta några av vinterkrigets tyngsta och
mest vittgående beslut. Allt tydde på att huvudställningen på Näset
inom kort skulle bli föremål för ett generalangrepp. Jag hade därför
haft för avsikt att förstärka försvarskrafterna där med alla tillbuds-
stående reserver, i förhoppning om att det svaga försvaret på öst-
fronten skulle hålla. Fiendens oväntat snabba framryckning på denna
front hade dock korsat dessa planer. I stället såg jag mig tvungen
att dirigera en stor del av mina knappa reserver österut till Tolvajärvi,
Kuhmo och Suomussalmi.
Överbefälhavarens huvudreserv (6. Divisionen) blev sålunda
genom en order av den 5 december fråntagen en tredjedel av sin
styrka, i det att ett regemente (Infanteriregementet 16) och en artilleri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
