Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —-MARS 1940
sektion sändes över Vätrtsilä till Tolvajärvi. Mitt andra större reserv-
förband, den ofullständiga 9. Divisionen invid Uleåborg, måste
upplösas och dess ena regemente (Infanteriregementet 25) dirigeras
till Nurmes för att därifrån kastas mot den i riktningen Kuhmo
framryckande fiendens flank. Infanteriregementet 27 inlastades för
transport till Hyrynsalmi, därifrån det skulle marschera vidare till
Suomussalmi. Till detta avsnitt hade en ersättningsbataljon redan
blivit sänd som första förstärkning. Även till andra kritiska punkter
måste för komplettering avsedda förband dirigeras, oberoende av
att deras sammansättning, utbildning och beväpning lämnade mycket
övrigt att önska och att de icke som sådana voro lämpliga för insätt-
ning i strid. Men nöden har ingen lag. I all hast fick en av tre er-
sättningsbataljoner bestående »Avdelning A» lov att avdelas för
Tlomantsavsnittet och en ersättningsbataljon sändas till förstärkning
av Sallafronten.
Då huvudkrigsskådeplatsen icke kunde lämnas utan reserver, var
detta allt som kunde avstås för östfronten. Återstoden av 6. Divi-
sionen förlades till området sydost om Viborg, där den insattes i
befästningsarbeten på en linje som sedermera kallades »mellanställ-
ningen». Samtidigt gav jag order att alla trafikleder på västra delen
av Näset skulle utrustas med stridsvagnshinder. En »Avdelning B»,
även den sammansatt av tre ersättningsbataljoner, förflyttades såsom
överbefälhavarens reserv till östra delen av Näset, där den tog del i
arbetet på en bakre befästningslinje.
Mest kritiskt tedde sig läget fortfarande norr om Ladoga, där
IV Armékårens hela front hade gett vika för det fientliga trycket.
I enlighet med operationsplaner, som många gånger hade legat till
grund för fredstida fältmanövrer, var det vår avsikt att utgående från
bandelen Leppäsyrjä—Loimola rikta ett motanfall i flanken på den
längs Tadogastranden avancerande fienden. Att ryska kolonner
närmade sig Kitelä gav därför icke anledning till större oro, men vad
som kunde äventyra hela det planlagda motanfallet var det faktum,
att fiendens framryckning utmed Suojärvibanan och längre norrut,
på vägarna från Suojärvi till Tolvajärvi och Ilomants, icke tycktes
kunna hejdas. Att det icke fanns någon möjlighet för IV Armé-
kårens kommendör, generalmajor Hägglund, att samtidigt behärska
alla de krislägen som uppstodo på den långa fronten, låg i öppen dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
