Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939—MARS 1940
Men segern var dyrköpt. Inför de ständigt växande förlusterna
hade jag tagit i allvarligt övervägande, huruvida kampen skulle
inställas eller fortsättas, men likafullt gett efter för gruppchefens
anhållan att få föra den till fullständig seger. Av befälet hade 30 pro-
cent och av manskapet 25 procent stupat eller sårats. Såsom senare
framgick voro förlustsiffrorna vid Tolvajätvi de proportionellt sett
största som hela kriget hade att uppvisa.
Sju utmattade bataljoner hade utfört storverket att slå två segt
kämpande divisioner, den ena efter den andra, och att kasta dem
fyrtio kilometer österut under tio dagars ihållande strider. En upp-
gift, som hade förefallit övermänsklig, hade genomförts tack vare
tvenne ledares viljestyrka och personliga exempel i -förening med
truppernas uthållighet och offervilja. Att överste Talvela befordra-
des till generalmajor och överstelöjtnant Pajari till överste, var en
välförtjänt belöning.
Slaget vid Tolvajärvi betydde mycket såväl strategiskt som psy-
kologiskt sett. Segerbudet manade vapenbröder på andra avsnitt
till ädel tävlan och ingav såväl ledningen som finska folket för-
troende för arméns prestationskraft.
Också på Ilomantsavsnittet hade läget stabiliserats. Fyra svaga
bataljoner, understödda av ett enda batteri, hade här lyckats hejda
den ryska division de hade emot sig, 155. Divisionen. Dennas aktivi-
tet var och förblev därmed stäckt för hela den tid kriget varade. Utan
den ståndaktighet Avdelning A visat, skulle segern vid Tolvajärvi
ej kunnat vinnas.
Framgången gav oss rätt att med tillförsikt se fram mot den pla-
nerade motoffensiven på kustsektorn norr om Ladoga, så mycket
mer som också Kollaafronten höll och fienden närmare stranden hade
blivit hejdad framför våra befästa ställningar. Han befann sig nu i en
säck, och utsikterna till att lyckas snöra till denna voro stora. De
uppehållande striderna hade emellertid frestat hårt på IV Armé-
kårens krafter, och även kölden och den bristfälliga utrustningen hade
gjort sitt till. Våra första motangrepp voro därför dömda att miss-
lyckas, och det var först vid årsskiftet och efter en grundlig om-
gruppering av styrkorna som den slutliga manövern kom till ut-
förande. Skildringen av denna bör emellertid föregås av en redo-
görelse för operationerna på andra avsnitt under december må-
nad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
