Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Militär översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939—MARS 1940
hänsynslösa, ofta helt fristående anfall. Infanteriet, som uppträdde i
massiva formationer, led stora förluster. Det kunde nu fastställas att
våra stridsvagnshinder voro sammansatta av alltför små block, som
kunde rubbas ur sitt läge och forceras. Även elden från infanteri-
kanoner kunde mala sönder stenblocken. Sålunda lyckades ett femtio-
tal stridsvagnar tränga genom Summa by, där dock åtskilliga av
dem blevo oskadliggjorda i närkamp. Resten sökte sig i nattens
mörker tillbaka till de egna linjerna.
Ännu den 20 december rasade striden från morgon till kväll, men
före nattens inbrott voro alla anfall slutligt avvärjda. Innanför
och framför försvarslinjen lågo 58 likviderade stridsvagnar, av vilka
22 tunga. En rysk pansarkommendör, som löpte över till våra
linjer, angav som motiv för deserteringen att han »icke vågade stå
till svars för sina förluster». Det sammanlagda antalet stridsvagnar,
som förintats på Karelska näset, hade nu stigit till 239.
Trupperna på huvudkrigsskådeplatsen hade hållit stånd mot
övermakten vida bättre än jag vågat hoppas, och kampandan var hög.
Det var under dessa omständigheter förståeligt, att arméledningen
fann tidpunkten lämplig att föreslå ett motanfall. Enligt uppgift
voro de ryska trupperna hårt medtagna. Brev som påträffats hos
stupade och fångar talade om stor utmattning. Det var att antaga,
att fiendens artilleri för tillfället hade uttömt sitt ammunitionsförråd
och att detta knappast kunde kompletteras i en handvändning, även-
som att pansarenheterna ledo av bränslebrist. Såväl vid pansar-
förbanden som inom infanteriet hade förekommit vägran att gå ut i
strid, och flera dödsdomar hade enligt utsago av krigsfångar blivit
avkunnade. Många hade förfrusit händer och fötter. Fiendens till-
fälliga svaghetstillstånd inbjöd till motåtgärder i syfte att beröva
honom möjligheten att sätta i gång en ny offensiv. På våra truppers
stridsanda skulle ett aktivt uppträdande verka ytterligare höjande.
Det var icke första gången tanken på ett motanfall framkastades.
Redan den 11 december hade generallöjtnant Österman föreslagit
offensiv med huvuddelen av II Armékåren på en omkring 45 kilo-
meter bred front, som sträckte sig från Finska viken till Yskjärvi sjö.
Jag hade dock ansett att detta projekt hade föga utsikt till framgång.
Styrkorna voro alltför splittrade, för att icke tala om att fienden icke
var fixerad och vår uppfattning om hans gruppering följaktligen
mycket vag. Offensiven hade kunnat bli ett slag i luften. Trupperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
