Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 MARS 19490
nämnda länder, måste också denna antingen transporteras över
Frankrike och England eller direkt sjöledes till norska hamnar, var-
för den blev disponibel dels i krigets slutskede, dels först efter freds-
slutet. Tyskland, som redan under de finsk-ryska förhandlingarna
hade intagit en kylig hållning till vårt land, undvek sorgfälligt att
låta kriget i Finland störa relationerna till Rådsunionen. Uppgiften
i greve Cianos dagboksanteckning av den 8 december 1939, att
Tyskland skulle ha överlåtit vapen åt Finland ur det polska krigsbytet,
är icke överensstämmande med verkligheten — förhandlingarna där-
om blevo resultatlösa på grund av leveransförbud från Oberste
Heeresleitung.
Däremot blevo vi i tillfälle att placera en beställning i Förenta staterna
— jaktplan, artilleri och ammunition — samt att från Spanien inköpa
materiel, delvis bestående av vapen som Rådsunionen hade leve-
rerat till republikanerna vid tiden för det spanska inbördeskriget.
Även Danmark och Norge bidrogo med utrustning och smärre
partier krigsmateriel. En omständighet, som icke nog kan betonas,
är att beväpningen, till följd av att leveranserna härstammade från
många skilda länder, kom att utgöra en provkarta på de mest olika
kalibrar och typer. Detta medförde svårigheter och oreda med av-
seende på såväl utbildning som komplettering. Genom att vi voro
så illa tvungna att skaffa oss allt vi kunde komma över, kommo
dessutom prisen i många fall att ställa sig ojämförligt ogynnsammare
än om inköpen hade verkställts i fredstid.
Frågan om undsättningstrupper behandlades första gången av
Conseil Supreme, västmakternas högsta krigsråd, den 19 december
1939. Vid detta tillfälle gingo åsikterna starkt i sär. Konseljpresident
Daladiers förslag om översändande av trupper vann icke genklang
hos britterna, som fruktade att en dylik åtgärd skulle leda till bryt-
ning med Rådsunionen. Det oaktat gav Daladier i början av ja-
nuari order om uppställande av en expeditionskår.
Även ett annat förslag, vars realiserande kunde ha betytt mycket,
föll på britternas opposition. En del av den polska flottan, tre jagare
och två undervattensbåtar — en av dem den ryktbara Orzel 1—, hade
införlivats med den brittiska marinen. Chefen för den polska exil-
regeringen, general Sikorski, förklarade sig beredd att låta dessa
2 Efter att den 18 september 1939, såsom tidigare nämnts, ha tagit sig ut från Revals
hamn, hade Orzel efter en äventyrlig färd nått brittiskt farvatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
