Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 1940
Tilläggskraven kunde med skäl uppfattas som ett tecken på att
den fred, Moskva strävade till, endast var avsedd att tillförsäkra
Rådsunionen vapenvila. Under sådana förhållanden begynte väst-
maktshjälpen åter hägra såsom den enda utvägen till räddning. Vore
det ej bättre att inför hotet om en upprepad aggression fortsätta kriget,
i hopp om stöd från västmakterna, även om den utlovade hjälpen före-
föll otillräcklig och projektet osäkert? Att en intervention icke kunde
påräknas senare, framgick av följande uttalande av konseljpresident
Daladier den 7 mars till Finlands sändebud i Paris, minister Holma:
Sedan flera dagar vänta vi på Finlands appell för att med alla medel
skynda det till hjälp, och det är svårt att förstå att dess avsändande ånyo har
uppskjutits. Om appellen icke ingår är det omöjligt för västmakterna att
påtaga sig något ansvar vid reglerandet av Finlands territoriella status
efter kriget.
Den 9 mars meddelade Finlands sändebud i London, minister
Gripenberg, att »brittiska regeringen har i samråd med den franska
beslutit att bistå Finland med alla tillbudsstående medel, blott finska
regeringen anhåller därom». Den 10 mats överräckte slutligen
brittiska ministern i Helsingfors ett memorandum, där det framhölls
att appellen inväntades senast den 12 mars. Som svar på vår anhållan
om hundra bombplan framförde ministern, att brittiska regeringen
var beredd att översända inalles femtio sådana, av vilka »åtta skulle
levereras fyra dagar efter det appellen avgått och resten inom de föl-
jande tio dagarna». Om hjälpexpeditionen meddelades blott, att dess
avsändande var beroende av Sveriges och Norges ställningstagande;
därest dessa länder motsatte sig genommarschen, ja även om de
passivt motverkade den, kunde hela projektet gå om intet. Brittiska
regeringen skulle dock med alla medel söka utverka transitering.
Inför all den osäkerhet, som vidlådde hjälpexpeditionen, och i
den bestämda övertygelsen att krafterna ej skulle förslå om kampen
utsträcktes över våren, såg jag mig den 9 mars tvungen att ge rege-
ringen det kategoriska rådet att sluta fred. Såväl regeringen som riks-
dagens utrikesutskott omfattade min åsikt. Delegationen i Moskva
utrustades den 11 mars med öppna fullmakter. Samtidigt gjordes
ett försök att ännu i elfte timmen utröna Sveriges definitiva stånd-
punkt. Den 11 mars på aftonen riktades en sista förfrågan till svenska
regeringen, huru den ställde sig till begäran om genommarsch, och
huruvida Sverige vore berett att sluta försvarsförbund med Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
