Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fred i vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 MANNERHEIM: MINNEN MARS 1940—JUNI 1941
dock övertygat mig om att Finland, utan det prov på tyskt intresse
transiteringsavtalet innebar, redan hösten 1940 skulle ha blivit offer
för en förnyad aggression, som det vid denna tidpunkt icke stod rustat
att möta.
Avtalet föranledde visserligen en protest från brittiska regeringen,
men privat antyddes att man förstod, att vi hade handlat under tvång.
Samma uppfattning rådde på amerikanskt regeringshåll.
Det tyska initiativet gav Finland ett välkommet tillfälle att hämta
andan efter en kontinuerlig press, som hade pågått i mer än ett halvt
år; vi lämnades för en tid framåt i fred för nya ryska krav. Det
centrala problemet under höstens och vinterns lopp var nickelgru-
vorna. Finland ansåg sig i sin egenskap av västerländsk rättsstat icke
kunna kränka nickelkoncernens rättigheter genom att ensidigt upp-
häva det år 1934 ingångna avtalet, och Rådsunionen hotade upprepade
gånger med kraftåtgärder om frågan icke löstes snabbt i enlighet
med dess yrkanden. Vid krigsutbrottet sommaren 1941 var problemet
fortfarande olöst.
Underrättelsen att utrikeskommissarie Molotov i början av no-
vember skulle besöka Berlin framkallade stark oro i Finland. Mycket
tydde på att vårt land ånyo skulle bli föremål för köpslagan mellan
de båda stormakterna. England var icke slaget. Kriget såg ut att bli
långvarigt, och ju längre det led, dess mer beroende skulle Tyskland
bli av sin mäktiga bundsförvant och de ryska leveranserna. Priset
härför kunde bli högt.
Den omständigheten att vi icke lyckades erhålla säkra informa-
tioner om förhandlingarna i Berlin, var endast ägnad att öka oron.
Utrikesledningen trodde sig visserligen förmärka, att Tysklands
inställning till Finland var positivare än förut, men än så länge stödde
sig denna uppfattning på blotta antaganden.
Av de aktstycken State Department i Washington publicerat om
det tysk-ryska samarbetet! framgår att Finlandsfrågan utgjorde en
central förhandlingspunkt vid Berlinmötet hösten 1940. Föregående
års pakt kunde enligt Molotov anses vara fullföljd med undantag av
en punkt — Finland! Rådsregeringen betraktade det såsom sin plikt
att »slutgiltigt avgöra och reglera den finska frågan». För detta ända-
1 Nazi-Soviet Relations 1939—41. Washington 1948.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
