Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fred i vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 MANNERHEIM: MINNEN MARS I1940—JUNI 1941
slutning, ägnad att sluta det finska folket samman i gripenhet över
landsfaderns bortgång och i oro för landets framtid.
I slutet av år 1940 gav Rådsunionens hållning till Finland upphov
till nya, svårbemästrade friktioner.
Sallabanans utbyggnad blev föremål för upprepade påtryckningar
från rysk sida. Det hade visat sig att de stora tekniska svårigheterna
i förening med bristen på byggnadsmaterial gjorde det omöjligt
att få banan färdigbyggd inom den stipulerade tiden. Oberoende av
att klart påvisbar force majeure förelåg, anklagades Finland för att
medvetet förhala tiden.
I december 1940 omintetgjorde rådsregeringen ett nytt och märk-
ligt förslag till finskt-svenskt samgående. I slutet av oktober hade
utrikesminister Guänther meddelat, att svenska regeringen var beredd
att dryfta icke endast ett försvarsförbund, utan även ett statsför-
bund mellan Sverige och Finland, under förutsättning att Finland
icke planerade ett revanschkrig. Den 25 oktober deklarerade finska
regeringen, att landet icke umgicks med några anfallsplaner och att
regeringen alltjämt var villig att förhandla på basen av Moskvafre-
dens gränser. Två gånger i december 1940 motsatte sig Rådsunionen
kategoriskt och i hotfull form det tilltänkta förbundet. ?
Vid årsskiftet 1940-1941 vidtog rådsregeringen den uppseende-
väckande åtgärden att uppsäga det löpande handelsavtalet och stoppa
alla leveranser, under förevändning att Finland icke uppfyllt sina
fördragsenliga förpliktelser. I rådande försörjningsläge träffade
detta slag Finland på en mycket ömtålig punkt. Förbindelserna med
länderna bortom Östersjön voro avskurna, landets åkerjordsareal
var minskad med 11 procent, och på grund av ogynnsam väderlek
lågo skörderesultaten omkring 30 procent under det normala. Åt-
gärden att strypa tillförseln från Rådsunionen var under dessa för-
hållanden ägnad att framkalla en allvarlig kris, speciellt vad beträffar
brödsäds- och bränsleförsörjningen.
Följden var att vi blevo hänvisade till Tysklands resurser, vilket
självfallet med tiden gav tyskarna möjligheter till politisk påtryck-
1 Rådsunionens ambassadör i Berlin, Dekanosov, hävdade vid ett samtal med von
Ribbentrop den 12 december 1940, att »bakgrunden till planerna på ett finskt-svenskt
samgående var en strävan att befria Finland från tyskt inflytande» samt att detta var
orsaken till att rådsregeringen bestämt motsatte sig ifrågavarande planer. (A. Rossi:
Deux ans d’alliance germano-soviétique. Paris 1949.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
