Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 MANNERHEIM: MINNEN I1941—1944
Ryssarnas vidsträckta befästningssystem motstod alla tyskarnas
ansträngningar, och först genom en hotande dubbelsidig kringrän-
ning blev fienden slutligen tvingad att uppge Salla. Samtidigt som
hans reträttväg var i fara att avskäras av den framryckande finska
6. Divisionen, förde en omfattande rörelse norr om Kuolajoki tys-
karna den 6 juli till järnvägslinjen och landsvägen bortom Salla.
Dessa mäktade dock icke hindra fienden att bryta sig igenom då han,
försvagad av förluster och inseende vådorna i situationen, började
draga sig tillbaka den 8 juli på morgonen.
Efter Sallamassivets intagning kunde ingen nämnvärd terräng-
vinst inregistreras. Endast de i riktning mot Kiestinki och Uhtua
opererande delarna av III Armékåren fortsatte sin framryckning, om
ock med begränsade mål. Även i Petsamo avstannade tyskarnas
framryckning i ödemarkerna vid Litsajoki, där de stodo ända till
krigets slut.
De tyska operationerna voro oberoende av våra, men eftersom
de utgingo från finskt territorium och verksamheten på de tyska
avsnitten självfallet inverkade på vår krigföring, låg tanken på att
underställa de tyska trupperna den finska överbefälhavaren nära till
hands. Att en sådan åtgärd varit på tal framgick då den tyska här-
ledningens representant hos mig, generalen av infanteriet Erfurth,
i slutet av juni lät generalstabschefen veta, att frågan diskuterats i
det tyska högkvarteret. Projektet tilltalade mig icke. Dels skulle en
dylik anordning i hög grad öka min arbetsbörda och påtvinga mig
ansvaret för trupper som jag ej kände. Dels framskymtade som projek-
tets kärna den tanken, att en så betydande kontingent av den tyska
hären knappast kunde tänkas bli underställd mig utan att jag i min
tur blev beroende av den tyska krigsledningen.
Att general Erfurths yttrande var att betrakta såsom en son-
dering framgick av att han förfrågade sig hos generalstabschefen,
huruvida denne framfört det och huru överbefälhavaren reagerat in-
för tanken. Generallöjtnant Heinrichs upplyste honom om att min
inställning var avvisande.
Mycket har efter kriget talats om Finlands beroende av Tyskland.
Utom det ekonomiska beroendet, vilket regeringen icke kunde
negligera när det gällde att taga ställning till tyska förslag, existerade
intet på avtal eller organisatoriska överenskommelser baserat sådant,
allra minst på det militära området... Härom vittna de många i dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
