Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 MANNERHEIM: MINNEN 1941— 1944
utomlands. Synnerligen förhastat var att finska benämningar på
orter i det besatta området infördes enligt order från en lokal instans;
såsom exempel må nämnas att det officiella finska namnet Petroskoi
— på ryska Petrozavodsk — ändrades till Äänislinna. Sedan jag
uppmärksamgjorts på ordern, utgick kontraorder från högkvarteret.
Såsom tidigare nämnts avvisade jag vid månadsskiftet augusti-
september en tysk anhållan att finska trupper skulle gå över Svir
för att 125 kilometer längre söderut i riktningen Tichvin uppnå
kontakt med de från söder framryckande tyskarna. Tichvin var en
stad på bansträckan Vologda—Leningrad, och avskärandet av denna
bansträcka skulle beröva de ryska styrkorna söder om Ladoga deras
sista järnvägsförbindelse med Rådsunionens inte. Detta förslag
upprepades nu, med ett förnyat avböjande som följd. I den mån
förslaget gällde den tyska 163. Infanteridivisionen, var förhållandet
ett annat. Denna division ställdes till Karelska arméns förfogande för
insättning på Svirfrontens yttersta högra flygel, därifrån den kunde
göra sitt språng ut i det okända.
Också tyskarna i norr hade sina önskemål. Den 22 september
besöktes jag av armékommendören i Lappland, generalöverste von
Falkenhorst, och befälhavaren för den tyska luftflottan där, general-
överste Stumpff. Besöket sades vara en hövlighetsvisit, vilket det
också var, men icke desto mindre upptogs frågan om önskvärdheten
av att ytterligare finska trupper ställdes till den tyska kommendörens
förfogande. Härvid framhölls att tyskarna icke kunde utföra sina
maktpåliggande uppgifter utan hjälp av finska trupper, som voro
vana vid terrängförhållandena. Några förhoppningar i den vägen
kunde jag självfallet ej ge mina gäster.
Några dagar senare hade jag äran att i högkvarteret mottaga en
gäst, vars intresse för vår armé mycket gladde mig. Det var den
svenska arvprinsen Gustaf Adolf, hertig av Västerbotten, som åt-
följd av ett antal officerare infann sig i S:t Michel för att därifrån på
egen önskan avresa till Fjärrkarelen.
Prins Gustaf Adolf var en intresserad militär och en människa
med hjärtat på rätta stället, och hans uppskakande död vid en flyg-
katastrof år 1947 väckte djup förstämning bland hans många vänner
i Finland. Hans följeslagare bildade en studiekommission med upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
