Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 MANNERHEIM: MINNEN 1941—1944
Under den svåra krigsvintern 1941—1942 måste militärens ranso-
ner minskas, och civilbefolkningens livsmedelssituation gav direkt
anledning till oro. Under sådana förhållanden var det förståeligt att
krigsfångarna, vilkas antal redan uppgick till 47.000, icke kunde till-
försäkras tillräckliga ransoner, men icke desto mindre fordrade jag
att en kraftansträngning skulle göras för att förbättra deras belägen-
het. Som ett exempel på åtgärder i detta syfte må nämnas att en del
fångar, vilka man ansåg sig kunna lita på, placerades såsom arbets-
kraft på gårdar inne i landet. I samband med mina inspektionsresor
besökte jag regelbundet ett eller flera fångläger för att göra mig för-
trogen med fångarnas levnadsförhållanden och behandling. Det
dröjde icke länge förrän jag fick klart för mig, att effektiva förbätt-
ringar icke kunde fås till stånd med egna resurser, varför jag beslöt
att i min egenskap av ordförande i Finlands Röda Kors vända mig
till Röda Korsets internationella kommitté i Geneve.
I ett den 1 mars 1942 daterat brev till kommitténs ordförande
framhöll jag att vi, oaktat Rådsunionen ej var ansluten till Gentve-
konventionen och inga garantier sålunda funnos för att de finska
krigsfångarna rönte rättfärdig och human behandling, för vår del
trots svårigheter av många slag strängt iakttagit konventionens
bestämmelser rörande krigsfångar. I fortsättningen redogjorde jag
för den svåra livsmedelskris Finland genomgick och för dess inver-
kan också på krigsfångarnas ransoner. Trots att vi nödgats reducera
tilldelningen åt landets egna invånare till ett minimum, hade kalori-
värdet i fångarnas ransoner hållits i det närmaste lika högt som för
kroppsarbetare. För bibehållandet av en frisk persons normala
hälsotillstånd var ransonens kalorivärde någorlunda tillfredsstäl-
lande, men detta kunde icke sägas om vitaminhalten. De ryska solda-
ternas fysiska tillstånd hade gradvis försämrats under krigets gång,
och många av dem voro redan vid tillfångatagandet undernärda och
behäftade med a-vitaminoser. Vid förhör som anställts med krigs-
fångarna hade det framgått, att de ryska truppernas ransoner sedan
länge hade varit ytterst knappa och föga omväxlande. Förplägnaden
hade huvudsakligen bestått av bröd och foderkakor och i undantags-
fall utökats med hästkött. Med mindre krigsfångarnas ransoner
höjdes kunde en förbättring ej uppnås, ej heller dödsfall till följd av
total utmärgling och infektioner undvikas, trots vidtagna sanitära
och andra åtgärder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
