Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 MANNERHEIM: MINNEN I1941—1944
I slutet av augusti sände jag generalstabschefen till det tyska
högkvarteret, vid denna tidpunkt förlagt till Vinnitsa i Ukraina.
Hans uppdrag bestod främst i att taga reda på tyskarnas avsikter på
östfrontens nordliga avsnitt. Framkommen till Vinnitsa inbjöds
han till lunch hos Hitler, som samma morgon hade fått en optimistisk
rapport av Göring om livsmedelsläget och med anledning därav
var på ett strålande humör. Så snart måltiden var över blev den
finska gästen av Keitel och Jodl insatt i krigsläget. Det mest an-
märkningsvärda i denna utläggning var att tyskarna, vilka i dessa
dagar efter hårda strider intagit Sevastopol, nu — såsom Hitler
förutsagt — skulle göra upp räkningen med Leningrad. Belägrings-
artilleriet vid Sevastopol var redan på väg norrut, och operationen
kunde väntas bli inledd i mitten av september.
Den 25 september 1942 överlämnade Förenta staternas sändebud
i Helsingfors en not, som gav uttryck åt amerikanska regeringens far-
hågor för att Finland skulle ge efter för tyska påtryckningar och låta
övertala sig till deltagande i offensiva operationer. Minister Schoen-
feld framhöll att ett uttalande, som gick ut på att finska armén icke
hade för avsikt att överskrida de nu uppnådda linjerna, skulle göra
ett gott intryck i Amerika. Av president Ryti underrättad om denna
démarche avteste jag på hans uppmaning till Helsingfors, där formu-
leringen av svaret på den amerikanska noten som bäst diskuterades. Av
försiktighetsskäl kunde vi lika litet nu som vid tiden för de brittiska
démarcherna hösten 1941 offentligen förbinda oss att förbli passiva.
Svaret blev en på samma argument stödd, i vänskaplig ton hållen not.
Huruvida amerikanska regeringen syftade på någon särskild
operation, är mig icke bekant. Måhända fruktade man att Tyskland,
som just vid denna tid krävt ökade insatser av Ungern och Rumänien,
skulle utsträcka fordringarna till Finland. Sannolikt är dock att noten
gällde Leningrad. Det låter tänka sig att den amerikanska underrät-
telsetjänsten uppsnappat, att tyskarna transporterat det grova artil-
leriet från Sevastopol till Leningradfronten, och att man önskade
försäkra sig om att finska armén icke skulle deltaga i en tysk opera-
tion mot Nevastaden.
Det var självfallet med stigande spänning vi sågo fram mot den
bebådade offensiven i norr, men ingen sådan hördes av. Att de tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
