Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1944
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 MANNERHEIM: MINNEN 1941—1944
Finska viken—Kuolemajärvi—Kaukjärvi—Perkjärvi, där den från
Fjärrkarelen förflyttade 4. Divisionen under generalmajor Autti
uppehöll fienden i huvudbanans riktning, i väntan på att situationen
på Kivinebbhållet skulle klarna. Här, tjugufem kilometer söderut
vid VT-linjen, kämpade nämligen centern, generalmajor Pajaris
3. Division, med fara att kringrännas. Den 17 drogs denna till
jämnhöjd med högra flygeln, och därmed var ett synnerligen alarme-
rande läge avvecklat. Tre dagar senare stod IV Armékåren på VKT-
linjen mellan Viborg och Vuoksen. Också III Armékåren hade
efter framgångsrika uppehållsstrider gått i ställning utmed vatten-
linjen Vuoksen—Suvanto—Taipale, försvarande ett brohuvud vid
Vuosalmi.
I stort sett hade återtåget gått bättre än man vågat hoppas. Den
ryska offensivarméns styrka hade efter hand vuxit ut till 20 infanteri-
divisioner, 4 pansarbrigader, ;—6 pansarregementen och 4 storm-
artilleriregementen, men trots denna förkrossande övermakt hade
motståndaren, efter det 10. Divisionen upprivits vid genombrottet,
ej lyckats rubba våra enheters sammansättning, ej heller hindra trup-
perna att i stridsdugligt skick retirera från en uppehållslinje till en
annan. Befälet hade dem i sin hand, och den finska soldatens ut-
hållighet var den gamla.
Manövern påminde om reträtten under vinterkriget, dock med
den skillnaden att sträckorna voro längre och nätterna ljusa. Än en
gång stodo vi på den linje, där den ryska anstormningen år 1940
hejdats. Nu skulle dess hållfasthet prövas i sommarförhållanden.
VKT-linjen var långt ifrån färdig, men bjöd av terrängen gynnade
positioner. Jag vädjade till truppernas ansvarskänsla i en dagorder
den 19 juni, framhållande att Finlands framtid stod på spel om fienden
lyckades genombryta den försvarslinje som uppnåtts, och att jag
litade på att den finska soldaten under utnyttjande av terrängen skulle
uppbåda all sin sisu till ett oryggligt försvar.
Den 20 juni vidtog ett nytt kampskede kännetecknat av våld-
samma strider på alla fronter. I Fjärrkarelen gingo ryssarna till
offensiv, och på krigsskådeplatsen på Karelska näset skulle inom
kort den manöver över Viborgska viken upprepas, som under
vinterkriget hade till det yttersta tagit våra styrkor i anspråk.
VKT-ställningen försvarades på det inemot fyrtio kilometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
