Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 MANNERHEIM: MINNEN 1944— 1946
doktor Ramsay som utrikesminister, och såsom försvarsminister
kvarstod general Walden. Den nya regeringen, vars främsta uppgift
var att tillförsäkra landet fred, utnämndes den 8 augusti.
Jag hade nu att sköta tvenne maktpåliggande ämbeten, stats-
chefens och överbefälhavarens. Det senare måste handhas genom
högkvarteret, vilket ej kunde flyttas så länge operationer pågingo.
Följden var att jag under mer än fyra månader måste dela min tid
mellan S:t Michel och Helsingfors.
Den 17 augusti mottog jag generalfältmarskalk Keitel, som an-
lände med flyg till S:t Michel för att framföra rikskansler Hitlers
lyckönskningar med anledning av att jag övertagit statschefsposten.
Hitlers verkliga avsikt härmed var uppenbarligen att söka ännu i
elfte timmen avhålla oss från att gå vår egen väg.
Under ett långt samtal, vid vilket generalstabschefen var när-
varande, förklarade jag innebörden av de senaste veckornas politiska
tilldragelser. Generalfältmarskalken önskade veta, vad som i prak-
tiken avsågs med den officiella hänvisningen till vikten av att den
högsta civila och militära makten förenats i en hand, och jag dolde
icke att så skett för att Finlands folk i sin svåra belägenhet måtte
tillförsäkras fria händer att obundet handla så som dess eget intresse
krävde. Såsom högsta ledare av landets utrikespolitik hade president
Ryti på grund av tvingande omständigheter icke kunnat bevara sin
handlingsfrihet. Det var därför han hade avgått, och det var därför
jag hade trätt till. Jag tillade, att jag önskade begagna tillfället till
att få detta klargjort och bragt till rikskanslerns kännedom.
Förklaringen gjorde synbarligen djupt intryck på min gäst, även
om han höll god min ända till det ögonblick han steg in i sitt plan
för att anträda återfärden. Generalfältmarskalken var synnerligen
uppmärksam och älskvärd. I förbigående beklagade han att de »upp-
riktiga och kamratliga varningsord», som han i Berchtesgaden i april
riktat till general Heinrichs, »tycktes ha berört denne illa, trots det
välmenande syftet», Om det allmänna läget uttalade sig Keitel med
den optimism hans uppdrag krävde.
General Erfurth, som åtföljde generalfältmarskalk Keitel till
Helsingfors, där en mellanlandning gjordes, har berättat mig att
denne i planet upprepade gånger hade återkommit till vårt samtal;
under stigande nervositet hade han sagt sig svårligen kunna tyda mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
