Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 MANNERHEIM: MINNEN 1944— 1946
till villkoren. Enighet uppnåddes icke, varför frågan tills vidare
lämnades oavgjord. Samma kväll diskuterade jag villkoren med
förre utrikesministern Ramsay, som ansåg att dessa visserligen voro
skrämmande, men att det kunde visa sig ödesdigert att icke antaga
dem.
Innan dagen var till ända meddelades från Moskva, att rådsrege-
ringen fordrade att avtalet skulle undertecknas före klockan 12 föl-
jande dag. Med anledning därav lät jag kalla regeringen till förnyat
sammanträde, som hölls klockan 5 på morgonen den 19 september.
Även generallöjtnant Airo och överste Paasonen, vilka beordrats
att stå till regeringens förfogande såsom tekniska experter, voro
kallade till statsrådsborgen. Jag underrättade regeringen om rys-
sarnas ultimatum och överlämnade därpå ordet åt generallöjtnant
Airo. Dennes exposé utmynnade i att Finland i gynnsammaste fall
kunde hålla ut ytterligare tre månader. Överste Paasonen framhöll
i sin tur, att anfallen både på Karelska näset och norr om Ladoga
kulminerat och att försvaret, framför allt nordost om Viborg, stöddes
av utomordentligt förmånliga terrängförhållanden. Det faktum att
största delen av de i offensiven insatta ryska pansar- och arttilleriför-
banden hade överförts till den baltiska fronten, tydde på att något
större anfallsföretag ej var förestående; dock skulle det icke taga mot-
ståndaren mer än ett par veckor att på nytt koncentrera en överläg-
sen offensivstyrka på Näset. Ytterligare var att beakta, att det
strategiska läget inom kort komme att undergå en avgörande för-
sämring i och med att ryssarna bemäktigade sig Finska vikens södra
strand.
Sedan militärexperterna uttalat sig överlämnade jag ordet åt
tillförordnade statsministern von Born,’’som var den äldsta i rang
efter minister Enckells avresa till Moskva. Friherre von Born mot-
satte sig icke ett antagande av villkoren, men gav i sitt av djup pes-
simism präglade anförande ett starkt uttryck för de närvarandes
känslor av sorg och oro inför de öden Finlands folk nu hade att gå
till mötes. I min närvaro beslöt regeringen med tungt sinne att hos
riksdagen hemställa om godkännande av villkoren samt om bemyn-
digande för delegationen att underteckna vapenstilleståndsavtalet.
Riksdagen, som sammankallades till session samma morgon klockan 7,
beviljade fullmakterna utan längre diskussion.
Vid delegaternas återkomst erfor jag, att budet om riksdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
