- Project Runeberg -  Minnen / II. 1931-1946 /
432

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432 MANNERHEIM: MINNEN 1944—19406

Min sista dagorder såsom aktiv överbefälhavare utgick den 31
december 1944 och hade följande lydelse:

Krigsmän i Finlands försvarsmakt!

Då jag nu för sista gången lämnar det aktiva befälet över Finlands
försvarsmakt för att i egenskap av republikens president kvarstå såsom
överbefälhavare, gå mina tankar närmast till de fem gångna åren och till
de tvenne krig, som det finska folket nödgats genomkämpa under denna
tid.

Med stolthet och tacksamma känslor ser jag framför mig de otaliga grå
leden, som orubbligt trogna sin uppgift skänkt mig sitt förtroende och
stöd. Jag tänker med värme på alla dem, vilka efter år av kamp och pröv-
ningar — efter in i det sista fullgjord plikt — gått till fredliga värv, liksom
på de unga män, som fortfarande kvarstå i rikets försvarsmakt.

Med andakt och vördnad dröjer jag inför minnet av alla de våra, som
icke vände åter från detta krig.

Allt detta är nu bakom oss; kvar finnas endast spåren och det ärofulla
minnet av finska mäns och kvinnors gärning. Jordens folk stå på tröskeln
till en ny tid. Ur krigets fasor reser sig en annan värld med sitt mått av
mänskliga prövningar och lidanden, men säkert även av framsteg och
vinningar. Tung är tiden, som vilar över folken tills den dag randas, vilken
skall binda nationerna samman i endräkt och skapa grunden till fredligt
arbete och samförstånd.

Framför oss torna sig vapenvilans och efterkrigets otaliga problem.
Svårigheterna förefalla oövervinneliga, men nu om inågonsin gäller det
för oss finnar att fortfarande visa prov på de egenskaper, som under
gångna år utgjort vår styrka: enighet och behärskning. Genom att spänna
alla våra krafter till träget arbete och självförsakelse, kunna vi rida ut
tidens stormar samt trygga rikets fortbestånd och dess framtid.

På Eder, forna krigsmän, som härdade i många strider nu återvänt
till bygderna, ankommer det att ute i land och stad bevara den anda av
inbördes förtroende och kamratskap, som krigets gemensamma prövningar
framfött, samt att bibringa eder omgivning tillförsikt och tro på framtiden.

Vapenbröderl Mången gång har jag likasom nu manat till fortsatta
ansträngningar, fordrat av eder hart när det omöjliga, och aldrig har det
skett förgäves. Jag tackar för eder lysande krigargärning, den intet i
världen kan fördunkla. Jag tackar varje ledare och man i vår armé, i sjö-
stridskrafterna och i flyget, från de högsta till mannen i ledet — officerare,
underbefäl och manskap, och icke minst sanitetspersonal, läkare och
sjuksköterskor.

Jag tackar särskilt mina närmaste medarbetare, generalstabscheferna,
generalkvartermästaren, inspektörer och kommendörerna för vapenslagen,
vilkas skicklighet och nit lättat ansvarets börda. Likaså tackar jag armé-
och gruppbefälhavare, chefen för befästningsarbetena, kommendörerna
för sjö- och luftstridskrafterna, hemtrupper och luftskydd, kårchefer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 00:57:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/2/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free