Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardag - Bror och syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
Hon log, och munnen var som skrumpna blad.
Hon lyfte lätt den blekaste av pannor:
"Det var den kvällen, då du gav mig bannor
för det jag hade varit alltför glad."
Men längre bort, i fjärran låg ett land,
där alla vinder spelte morgonsvala.
Där var det lätt att gå och lätt att tala
och allra bäst att vandra hand i hand.
De följde forsens lopp, och immigt kall
var luften under trädens mörka grenar.
De gingo mellan prästkragsvita renar
på väg till solskensheta smultronfall.
Nu ringde det till middagsmål i huset.
Ur något fönster gled en mjuk gardin.
Och vackert blandades det djupa suset
av gårdens träd med klangen av porslin.
Det var den tid, då varje dag var ny,
och inga dagar voro riktigt tomma.
De kunde dikta sagor om en blomma
och tala länge om en rosig sky.
Det var, som om de glömde bort, att stoft
och mörker sluka oss och allt vi prövat.
De talte om en gård, som sommarn lövat
och svept i ett osynligt moln av doft,
en fjärran gård, ett fattigt, jordiskt land.
Och det var samma trygghet mellan dem,
som när för länge sen de sprungo hem
en mörk och blåsig höstkväll hand i hand.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
